Bortom 2030 och möjligheten till en ny global hållbarhetsagenda

Det är lätt att uppfatta dagens konflikter och politiska låsningar som tecken på att möjligheterna krymper. Det är också svårt att se hur världens länder i dag skulle kunna enas om nya ambitiösa hållbarhetsmål. Men samtidigt växer grupper och samarbeten fram som öppnar andra vägar.

Under veckan delade jag min tid mellan fyra sådana grupper. Tillsammans kan de bidra till att forma en post-SDG-agenda, alltså nästa fas i det globala hållbarhetsarbetet efter 2030 då agendan med de sk. SDG-målen är över, utan att något nytt är på väg att utvecklas inom formella kanaler.

En positiv riktning efter 2030

De globala hållbarhetsmålen har gett världen ett gemensamt språk och omfattar redan ambitioner om goda liv. Arbetet med att förverkliga dem måste fortsätta. Samtidigt behöver vi diskutera hur nästa agenda kan möta en värld som förändras genom AI, demografisk omställning och nya förutsättningar för mänskligt välbefinnande. En agenda som inte bara fokuserar på att minska de dåliga utan som också har spännande och utmanande mål för en bättre värld som är värd att kämpa för.

I samtalen i New York mötte jag ett växande intresse för att utgå från de liv vi vill möjliggöra. Hur kan alla människor leva meningsfulla liv, utveckla sina förmågor och bidra till samhällen som är globalt hållbara?

En sådan riktning kan samla aktörer redan innan nya internationella mål finns på plats. Genom att utveckla och pröva lösningar kan de också visa vad en mer ambitiös global överenskommelse skulle kunna bygga på.

Unga och äldre som medskapare

Den första gruppen arbetar med unga och äldre. Båda får idag ofta begränsat utrymme att forma samhällsutvecklingen, trots att deras erfarenheter och perspektiv behövs för att förstå framtidens möjligheter.

Allt fler länder utvecklas till så kallade super-aged societies, där mer än var femte invånare är 65 år eller äldre. Förändringen kan bli betydligt större. I Sydkorea beräknas andelen enligt en officiell prognos nå nära 48 procent år 2072⁠.

Det ställer stora krav på vård och omsorg, men öppnar också möjligheter att ompröva hur vi organiserar livet. Hur tar vi till vara äldre människors kunskap, nyfikenhet och vilja att bidra? Hur skapar vi förutsättningar för utveckling och gemenskap genom hela livet? Umeås arbete med Seniortorget fick uppmärksamhet vid flera möten.

Bland dem som arbetar med unga fanns ett liknande perspektiv. Samtalen handlade om unga som entreprenörer och utvecklare av framtidens lösningar. Det kräver att unga får tillgång till resurser, nätverk och verkligt inflytande. Här finns också möjligheter att förena yngre och äldre i gemensamma projekt.

Hjärnforskning och förutsättningar för blomstrande liv

Den andra gruppen arbetar med hjärnforskning. Området har länge bidragit till att förstå och minska sjukdom och lidande. Men en mindre grupp jobbar nu med en positiv agenda: hur kan hjärnforskningen stödja verksamheter som stärker människors förmåga att leva fantastiska, kreativa, skapande liv?

Här blir vetenskapscentrum, kulturverksamheter, idrott och friluftsliv intressanta samarbetspartner. De erbjuder miljöer där människor kan utveckla nyfikenhet, bygga relationer och utforska nya sätt att leva. Hjärnforskning kan bidra till att undersöka vilka aktiviteter som ger bestående positiva effekter och för vilka grupper.

Universeum i Göteborg uppmärksammades för sitt ledarskap i flera av mötena. Inom sport- och friluftssektorn visar företag som Icebug hur ambitionen kan breddas till att bidra till flourishing lives genom rörelse och naturupplevelser.

Det öppnar för en hållbarhetsdiskussion där verksamheternas bidrag till människors liv får större betydelse, tillsammans med arbetet att minska deras miljöpåverkan.

AI behöver bedömas också utifrån sitt hjärnavtryck

Den tredje gruppen arbetar med AI och hur tekniken kan bidra till global hållbarhet. Här handlade diskussionerna om såväl datacenter som vilka modeller och tillämpningar som bör utvecklas.

Dagens fokus på AI:s fotavtryck, bland annat energi, vatten och material, behöver kompletteras med dess handavtryck: hur användningen kan möjliggöra hållbara lösningar i samhället. Ett datacenters bidrag beror också på vad dess beräkningskapacitet används till.

Men särskilt angeläget blir AI:s ”hjärnavtryck”. Med det menar jag hur tekniken påverkar vår uppmärksamhet, vårt tänkande, våra relationer och vår förmåga att agera. Stärker användningen människors självständighet och förståelse, eller bidrar den till beroende och kortsiktig konsumtion?

Detta behöver påverka hur vi utvecklar, upphandlar och utvärderar AI. En post-SDG-agenda måste kunna bedöma vilken mänsklig utveckling tekniken bidrar till, tillsammans med dess resursanvändning och ekonomiska resultat.

Städer som utvecklar och exporterar lösningar

Den fjärde gruppen är städer. I samtalen blev det tydligt hur fler vill bredda sitt hållbarhetsarbete till att utveckla morgondagens lösningar. Att minska de egna utsläppen är fortsatt nödvändigt. Samtidigt kan städer skapa förutsättningar för blomstrande liv och hjälpa andra att göra detsamma.

Det förändrar vilka frågor som ställs. Hur kan boende, mobilitet och offentliga miljöer bidra till hälsa, gemenskap och meningsfulla liv med låg resursanvändning? Vilka lösningar kan fungera även för människor med andra inkomster och förutsättningar?

När städer utvecklar sådana lösningar tillsammans med företag och forskare kan den lokala omställningen också ge ett globalt bidrag. Export av lösningar blir då en del av stadens hållbarhetsarbete.

RISE och nästa generations innovationskluster

Möjligheterna blir särskilt intressanta när dessa fyra grupper möts. En stad kan exempelvis samla unga entreprenörer, äldre invånare, hjärnforskare och AI-utvecklare kring hur livslångt lärande och gemenskap kan stärkas.

RISE har kompetens inom samtliga områden och därmed goda förutsättningar att sammanföra grupperna. Det ger möjlighet att bygga innovationskluster som identifierar, utvecklar och levererar globalt hållbara lösningar med långsiktiga mänskliga behov som utgångspunkt.

Ännu får dessa möjligheter begränsat utrymme i samhällsdebatten. När politiker, journalister och experter betraktar utvecklingen genom etablerade sektorer och problem riskerar de att missa det som växer fram mellan dem.

En post-SDG-agenda behöver därför börja ta form i praktiken redan nu. Sverige kan bidra genom att ge dessa samarbeten utrymme, pröva deras lösningar och följa upp vad de faktiskt betyder för människors liv och planeten. Då blir flourishing lives for all on a flourishing planet en riktning som kan omsättas i handling.