Sverker Janson
Enhetschef
Kontakta Sverker
AI börjar bidra till framsteg i matematiska problem som länge stått öppna. Det är en utveckling att bli uppriktigt entusiastisk över. Vi får starkare verktyg för att flytta kunskapens gränser. Det gör också en annan fråga mer angelägen: vilka problem ska vi använda vår växande förmåga till att lösa?
I matematiken är kraven på en lösning ofta tydliga. I samhället måste vi komma överens om vad ett bra resultat är. En skola kan vilja använda AI för att rätta uppgifter snabbare. Den kan också vilja undersöka hur fler elever ska förstå det de tidigare fastnade på. Båda är rimliga uppgifter. De leder till olika sätt att utveckla tekniken, organisera arbetet och mäta framgång.
Skillnaden är större än den först verkar. I det ena fallet använder vi AI för att göra sådant vi redan gör mer effektivt. I det andra använder vi den nya förmågan för att höja ambitionsnivån och försöka åstadkomma sådant som tidigare varit för svårt, för dyrt eller omöjligt att göra i stor skala.
Det ställer högre krav på hur vi formulerar våra mål. AI är bra på att optimera mot sådant som går att beskriva och mäta. Men det som är lätt att mäta är inte alltid det vi egentligen bryr oss om. Fler rättade uppgifter är ett mått. Bättre lärande är ett mål. Kortare handläggningstid är ett mått. Bättre service är ett mål.
Målet behöver därför vara tydligt redan när vi börjar bygga. Annars blir det lätt det mätbara och närmast till hands som får styra.
När problemlösningsförmågan blir billigare och mer tillgänglig flyttas också en del av knappheten. Det blir mindre avgörande vem som kan bygga ännu ett system och mer avgörande vem som kan formulera ett problem som är värt att lösa – och känna igen ett bra resultat när man ser det.
Det är här jag skulle vilja se ett mer ambitiöst samtal om AI. Vad vill vi kunna åstadkomma i Sverige under de kommande åren som hittills varit för svårt, för dyrt eller krävt för mycket arbete? Vilken kunskap vill vi göra tillgänglig? Vilka möjligheter vill vi ge fler människor?
Det räcker inte att sprida AI-användning. En organisation kan bli mycket skicklig på att använda AI utan att för den skull bli bättre på att välja vad den ska åstadkomma med den. Den förmågan behöver utvecklas parallellt med den tekniska.
Forskning och företag kan visa vad som blir tekniskt möjligt. Lärare, vårdpersonal, företagare och medborgare behövs för att formulera vad som är värt att göra. Politiken behöver ge riktning och förutsättningar.
Min teknikoptimism växer med verktygens förmåga. Det gör också min övertygelse om att vi behöver ägna mer kraft åt målen. Ju bättre vi blir på att lösa problem, desto mer spelar det roll vilka problem vi väljer.
Prenumerera på nyhetsbrevet AI på RISE och följ AI at RISE på LinkedIn för fler perspektiv, nyheter och spaningar om tillämpad AI.