Pilotstudie för pant på engångsmuggar

I projektet, Ett digitalt system för ökad källsortering och engagemang i offentlig miljö (sk Panta på stan!), utfördes en studie i verklig stadsmiljö under sommaren 2021 i Örnsköldsvik för att se hur pant på engångsmuggar upplevdes av befolkningen. Pantsystemets påverkan på insamlingsnivåer utvärderades, likaså kvaliteten på det insamlade materialet. Konsumenternas och försäljningsställenas acceptans var också en viktig variabel som följdes.

Mål

Övergripande syftet med projektet var att testa och utvärdera pant på on-the-go förpackningar (begränsat till kaffemuggar av papp) i kombination med tydlig information om hur förpackningarna ska källsorteras samt ett rimligt avstånd till närmaste källsorteringsstation i verklig miljö. Detta med avseende på: pantningsnivåer, källsorteringsnivåer, renheten på insamlat material samt acceptansen bland konsumenter och försäljningsställen. Målen är baserade på en tidigare studie utförd 2019 i samma stad, Cirkulära on-the-go-förpackningar.

Utförande:

Mellan 1 juni till och med 31 augusti 2021, fick konsumenter betala en pant på 2 kronor när man köpte en take-away kaffe hos någon av medverkande caféer. Denna pant fick konsumenten tillbaka när man pantade sin kaffemugg med hjälp av en app vid någon av de åtta källsorteringsstationerna som sattes ut i Örnsköldsviks stadskärna. Det gick även att panta muggen vid de konventionella återvinningsstationerna för förpackningar och tidningar i kommunen. 

Reslutat:

Totalt uppnåddes en pantnivå på omkring 10 procent varav majoriteten av de pantade förpackningarna pantades vid de konventionella återvinningsstationerna dit hushållen lämnar sina uttjänta förpackningar.  

Av de kaffemuggar som hamnade i de åtta källsorteringsstationerna var det omkring 90 procent som källsorterades i rätt fraktion (pappersförpackningar) jämfört med exempelvis övriga dryckesmuggar i papper för vilka källsorteringsnivån uppgick till 70 procent. När hänsyn tas till avfallet som osorterat hamnar i papperskorgarna, vilka var betydligt fler till antalet än källsorteringsstationerna, erhölls en källsorteringsnivå för de pantbara kaffemuggarna på 56 procent. Detta tillsammans med den låga pantnivån indikerar att närheten till att enkelt kunna göra sig av med muggen varit viktigare än att ta sig till källsorteringsstationen. 

Renhetsgraden för de tre förpackningsfraktionerna varierade. För pappersförpackningarna var renhetsgraden 68 procent och för plastförpackningar var den 53 procent. Det felsorterade avfallet (32 % för pappersförpackningar och 47 procent för plastförpackningar) bestod främst av felsorterade förpackningar men också matavfall som borde ha kastats i restavfallet. För glasförpackningar var renhetsgraden hög, 98 procent.  

Pant på on-the-go förpackningar är inte avgörande för konsumenter för en ökad källsortering i offentlig miljö. Konsumenterna som besvarade enkäten och deltog i intervjuerna var positiva till projektets syfte att öka källsorteringen av on-the-go-förpackningar, de uppskattade dock inte upplägget med appen som testades i projektet. Caféägarna varierade mest i uppfattning av det digitala pantsystemet.  

Den största slutsatsen i projektet utifrån erhållna resultat är att pant på on-the-go förpackningar inte är avgörande för en ökad källsortering i offentlig miljö. 

Ovanstående resultat och slutsatser ska dock ses i ljuset av ett litet dataunderlag. Detta gäller både antalet pantade och källsorterade kaffemuggar men även antalet respondenter vid intervjuer och enkäter som låg till grund för pantens acceptans bland konsumenter och försäljningsställen. Därutöver var testperioden på tre månader i det kortaste laget när det gäller beteendeförändringar där konsumenter i Örnsköldsvik gick från att ha papperskorgar utan möjlighet till källsortering till källsorteringsstationer i offentlig miljö med möjlighet att panta kaffemuggar. 

DIVA