Brännbarhetsprovning av material med ASTM D7309-metoden

Syftet med brännbarhetsprovning enligt ASTM D7309

Brännbarhetsegenskaper hos ett material kan bestämmas från ett prov endast i milligramskala med hjälp av ASTM D7309 förbränningskalorimetri med mikroskalametoden (Microscale Combustion Calorimetry, MCC). Den lilla provmängden som krävs och den snabba genomförandetiden gör MCC till ett användbart verktyg i materialutveckling, särskilt för att screena en grupp material och välja ut de mest lovande kandidaterna för vidare brandprovning i större skala.

Brännbarhetsprovning enligt ASTM D7309-metoden

Vid brännbarhetsprovning enligt ASTM D7309 utsätts en liten mängd av det testade materialet för kontrollerad uppvärmning i pyrolyskammaren i apparaten. Materialet kan testas antingen i en syrefri miljö (vanligen i kväve) eller i en oxiderande atmosfär (MCC-metod A respektive metod B). Provmassan är vanligtvis mellan 1 och 5 milligram, och den normala uppvärmningshastigheten är 1 °C/s. Provet upphettas till en vald maximal temperatur, dock inte högre än 900 °C. Det testade materialet kan ha vilken form som helst, såsom fiber, pulver eller pellet, förutsatt att det ryms i provkoppen med en invändig diameter på 5 mm.

När provet i pyrolyskammaren upphettas leds de frigjorda gaserna in i apparatens förbränningsdel där de blandas med ett överskott av syre. Pyrolysgaserna förbränns där, och värmeutveckling beräknas med syrekonsumtionskalorimetri. Olika brand- och materialparametrar, inklusive värmeutvecklingskapacitet, brandtillväxtkapacitet, temperaturen vid maximal värmeutveckling samt specifik värmeavgivning, kan beräknas utifrån värmeutvecklingsmätningen.

Brännbarhetsprovning – Testrapport

Efter att mätningarna genomförts presenteras de uppmätta brännbarhets- och materialparametrarna i en rapport, och mätdatafilerna kan tillhandahållas.