För Sveriges nästa industriella kliv behövs en systemägare

Varje lastbil som rullar ut från Göteborg eller Södertälje. Varje stridsflygplan som lyfter från Linköping. Varje industrirobot som monteras i Västerås. Bakom dessa vardagliga svenska framgångar döljer sig något som sällan syns utåt: en avancerad, komplex produktionsförmåga som byggts upp under decennier och som i dag är en av landets viktigaste tillgångar. Den logiken stämmer fortfarande, men den räcker inte längre ensam när konkurrensen snabbt hårdnar, inte minst från Asien. Detta bekräftas också av rapport inom IVAs projekt Svenska framtider, som ingår i ett bredare arbete med att formulera en långsiktig vision för Sverige som ledande inom teknik och innovation år 2035.

Sverige har stark forskning och god teknikposition inom industriell produktion. Utmaningen är att omsätta kunskapen i skala: att få ny teknik och nya processer att ta sig hela vägen från labb och pilotanläggning till industriell produktion.  

Samtidigt är resiliens och konkurrenskraft här samma kapacitet. Förmågan att snabbt ställa om produktion, hantera störda leveranskedjor och skala upp vid behov är också det som avgör industrins långsiktiga tillväxt. Man bygger inte det ena utan det andra – frågan kopplar inte endast till svensk export utan även till Sveriges säkerhet.  

Rapportens rekommendationer kretsar kring tre områden: 

• Från forskning till industriell tillämpning: Sverige har stark forskning, men förstärkt kompetens och fler testmiljöer behövs för industrialisering. 
• Resiliens genom cirkulär omställning: Affärsmodeller, regelverk och incitament inom produktionsindustrin behöver förändras i grunden för att cirkularitet ska bli regel snarare än undantag. 
• Innovationskraft genom industrikluster: Genom att stärka redan etablerade industrikluster kan Sverige bygga en mer robust innovationsmiljö. 

Från teknikfokus till systemfokus 

Frågan som lyfts i IVAs rapport Avancerad produktion är inte om Sverige behöver en plan, utan hur den planen ska genomföras och av vem. Ingen enskild aktör klarar nämligen att lösa detta på egen hand. Det som krävs är strukturer och miljöer där förmågan finns att koppla ihop system. Att samla parter med delvis olika intressen och omsätta strategi till praktisk handling. RISE driver ett stort antal test- och demonstrationsmiljöer där nya tekniker kan verifieras och skalas upp innan de når industriell produktion – exakt den typ av infrastruktur rapporten efterlyser. Genom vår position i gränslandet mellan högskolans forskning och näringslivets behov kan vi på RISE hjälpa till att korta vägen från idé till industrialisering. Vår expertis vad gäller material, cirkularitet och nya affärsmodeller, i kombination med en stark AI-kompetens gör att vi har en nyckelroll i att kunna möta komplexa behov och agera som brygga mellan olika discipliner. Med verksamhet på ett trettiotal orter i Sverige har RISE redan den geografiska bredd som krävs för att stärka industrikluster i hela landet. 

Att stärka Sveriges industriella förmåga är att stärka svenskt försvar 

Sverige återuppbygger sitt totalförsvar i ett komplicerat omvärldsläge, och det handlar om betydligt mer än militära aktörer – hela samhället, inte minst näringslivet, är avgörande för leveranser, produktion och kritisk infrastruktur. Gapet handlar sällan om vilja: de flesta organisationer vill bidra, men vet inte hur. Det saknas tydliga roller, ingångar och samarbetsformer. Här är RISE roll att vara den utvecklingskapacitet som annars saknas. Totalförsvar och konkurrenskraft byggs, med andra ord, av samma kapacitet. 

Sverige har förutsättningarna. Vi har industrin, forskningen och en tradition av samverkan som många länder avundas oss. Det som avgör om vi lyckas är inte om vi investerar i rätt teknik. När världen blir mer osäker och komplex är det förmågan att få systemen att fungera tillsammans som kommer att räknas.