Partikelstorleksfördelning

Syfte

Båda dessa tekniker används för mätning av partikelstorleksfördelning. Ur sådana fördelningar kan man få olika typer av medel- och medianvärden, såväl som information om polydispersiteten hos distributionen.

LD har ett mätområde på 20 nm till 3,5 mm och kan användas för analys av både torra material (pulver) och dispersioner (suspensioner och emulsioner).

DLS lämpar sig för analys i området 1 nm to 6 µm. DLS-instrumentet kan dessutom användas för mätning av effektiv ytladdning hos partiklarna (z-potential).  

Mätning av partikelstorleksfördelning kan ge svar på frågor som kan uppkomma under tillverkning eller utveckling av produkter som innehåller partiklar eller emulsionsdroppar, såväl som att den kan fungera som hjälp vid kvalitetskontroll. Exempel:

Pulver och suspensioner – Effekt av malning, dispergering, filtrering, spraytorkning och separationsprocesser, bedömning av eventuell instabilitet (agglomerering, koagulering) över tid eller som resultat av fysisk eller kemisk inverkan.     

Emulsioner - Emulgeringsprocessens effektivitet, emulsionsstabiliteten som kan bedömas genom ändringar i droppstorlek/distribution (pga t ex Ostwald ripening, koalescens, agglomerering) över tid eller som resultat av fysisk eller kemisk inverkan.      

Metod

Mätprincipen för laserdiffraktion baseras på det faktum att partiklar som passerar genom en laserstråle sprider ljuset men en vinkel som relaterar till storleken på partikeln. Stora partiklar ger en ljusspridning med låg vinkel. Om partikelstorleken minskar, ökar vinkeln på det spridda ljuset logaritmiskt med minskningen. Ur ljusspridningsmönstret som fås vid mätningen kan partikelstorleksfördelningen räknas fram med (t ex) Mie-ekvationen.

Vid dynamisk ljusspridning, mäts partikelstorleken i en kyvett genom att analysera fluktuationer i intensiteten i ljusspridningen, som härrör från den Brownska rörelsen hos partiklarna.  Analys av intensitetsfluktuationerna ger hastigheten hos den Brownska rörelsen, dvs diffusionshastigheten, varur partikelstorleksfördelningen beräknas med Stokes-Einstein relationen (ekvationen?).

Leveranser

Syfte

Båda dessa tekniker används för mätning av partikelstorleksfördelning. Ur sådana fördelningar kan man få olika typer av medel- och medianvärden, såväl som information om polydispersiteten hos distributionen.

LD har ett mätområde på 20 nm till 3,5 mm och kan användas för analys av både torra material (pulver) och dispersioner (suspensioner och emulsioner).

DLS lämpar sig för analys i området 1 nm to 6 µm. DLS-instrumentet kan dessutom användas för mätning av effektiv ytladdning hos partiklarna (z-potential).  

Utmaning

Mätning av partikelstorleksfördelning kan ge svar på frågor som kan uppkomma under tillverkning eller utveckling av produkter som innehåller partiklar eller emulsionsdroppar, såväl som att den kan fungera som hjälp vid kvalitetskontroll. Exempel:

Pulver och suspensioner – Effekt av malning, dispergering, filtrering, spraytorkning och separationsprocesser, bedömning av eventuell instabilitet (agglomerering, koagulering) över tid eller som resultat av fysisk eller kemisk inverkan.     

Emulsioner - Emulgeringsprocessens effektivitet, emulsionsstabiliteten som kan bedömas genom ändringar i droppstorlek/distribution (pga t ex Ostwald ripening, koalescens, agglomerering) över tid eller som resultat av fysisk eller kemisk inverkan.      

Metod

Mätprincipen för laserdiffraktion baseras på det faktum att partiklar som passerar genom en laserstråle sprider ljuset men en vinkel som relaterar till storleken på partikeln. Stora partiklar ger en ljusspridning med låg vinkel. Om partikelstorleken minskar, ökar vinkeln på det spridda ljuset logaritmiskt med minskningen. Ur ljusspridningsmönstret som fås vid mätningen kan partikelstorleksfördelningen räknas fram med (t ex) Mie-ekvationen.

Vid dynamisk ljusspridning, mäts partikelstorleken i en kyvett genom att analysera fluktuationer i intensiteten i ljusspridningen, som härrör från den Brownska rörelsen hos partiklarna.  Analys av intensitetsfluktuationerna ger hastigheten hos den Brownska rörelsen, dvs diffusionshastigheten, varur partikelstorleksfördelningen beräknas med Stokes-Einstein relationen.

Leveranser

En standardrapport inkluderar information om partikelstorleksfördelningen, de vanligaste medelvärdena, vilka mätparametrar och fysiska data som använts för beräkningarna i mjukvaran och parametrar för bedömning kvaliteten på mätresultaten.  Data av olika slag (i t ex excelformat) kan lämnas om så önskas.