35-40 procent av det producerade vattnet i Tjörns kommun försvann i läckage, samtidigt som vattenverk och vattentorn nått sin kapacitet. Med smarta mätare och mätmetoder utvecklade av RISE, tillsammans med investeringar i ledningsnätet, har kommunen fått bättre kontroll. Och läckorna? De ligger idag på omkring 20 procent.
Stora delar av Sveriges vattennät byggdes under 1950-, 60- och 70-talen och börjar nu kräva omfattande underhåll. På Tjörn med ett stort antal utspridda fritidshus är utmaningen särskilt tydlig med ett stort ledningsnät i förhållande till antalet invånare. Fram till 2020-2021 försvann mellan 35 och 40 procent av dricksvattnet i läckage.
– Snittet i landet ligger på runt 17 procent odebiterat vatten, alltså vatten som försvinner ut i marken. Vi hade ett väldigt stort utläckage och det ville vi få ner ordentligt, säger Tobias Hansson, projektledare IT och automation på Tjörns Vatten och Avlopp.
Tidigare hade vi runt 30 större läckor per år. Nu handlar det om fem till sex mindre eller mellanstora.
Investeringar minskade de stora läckorna
Mellan 2018 och 2021 genomfördes stora investeringar i ledningsnätet. Det minskade läckaget till omkring 25–30 procent och fick bort många av de stora läckorna.
– Tidigare hade vi runt 30 större läckor per år. Nu handlar det om fem till sex mindre eller mellanstora. Investeringarna gjorde stor skillnad, men efterhand blev det svårare att hitta de kvarvarande läckorna och veta var vi skulle prioritera underhållet, säger Tobias Hansson.
Smart mätning
För att komma vidare startade kommunen 2021 ett projekt tillsammans med bland annat RISE. Målet var att använda smarta vattenmätare och nya mätmetoder för att enklare identifiera läckor och bättre planera underhållet. Ledningsnätet har sedan dess delats in i flera områden med egna uppkopplade områdesmätare, och omkring 3 500 av kommunens 5 200 fastigheter har fått smarta vattenmätare. Olle Penttinen, forskare på RISE, har varit drivande i projektet och i efterföljande satsningar.
– Genom att samla mätdata från vattenverk, vattentorn, områdesmätare och fastighetsmätare kan vi beräkna vattenbalanser i olika delar av nätet. Då ser vi hur mycket vatten som levereras till ett område och hur mycket som faktiskt används. Skillnaden kan till exempel bero på läckor eller spill i produktionen, säger Olle Penttinen.
Öppen plattform
RISE har arbetat både med mätkvalitet och med att utveckla plattformen där datan samlas in, hanteras och presenteras i ett användargränssnitt. En viktig utgångspunkt har varit att lösningen ska vara öppen och inte låsa kommunen till en specifik leverantör.
– Kommunen äger själv all data och kan lägga till funktioner efter behov. Plattformen kan dessutom användas för fler ändamål än vatten och avlopp, säger Olle Penttinen.
Nu kan vi snabbt ringa in ett specifikt område där läckan finns.
Lättare att hitta läckor
När ledningsnätet delas upp i mindre områden blir det lättare att lokalisera problem. Genom att jämföra hur mycket vatten som levereras till ett område med hur mycket som används går det snabbt att identifiera avvikelser och läckor. Informationen visas i en dashboard med kartor som används både för drift och planering.
– Tidigare fick driftteknikerna leta över hela ön. Nu kan vi snabbt ringa in ett specifikt område där läckan finns. Vi lägger mycket mindre tid på att leta och hittar dessutom fler mindre läckor än tidigare, säger Tobias Hansson.
Kommunen kan också arbeta mer strategiskt med underhållet.
– Akuta läckor kostar mycket pengar. Om vi i stället kan lägga resurserna på planerat underhåll kan vi kanske byta ut flera hundra meter ledning i stället för att bara laga en enskild läcka. Det höjer kvaliteten i nätet och är betydligt mer kostnadseffektivt.
Minskad vattenproduktion
I dag ligger läckaget på omkring 20 procent. När läckorna minskat har också behovet av vattenproduktion minskat, vilket gett lägre kemikalieanvändning, ett mindre klimatavtryck och gjort att kommunen kunnat undvika stora investeringar.
– Tidigare körde vi vattenverket på max och hade inget utrymme att öka produktionen. Nu har vi i stället marginaler i systemet och har kunnat undvika investeringar på upp emot 80 miljoner kronor, säger Tobias Hansson.
Arbetet fortsätter för att minska läckorna, även om nivåerna nu ligger relativt bra till.
– 20 procent låter mycket, men är bra jämfört med många andra kommuner, särskilt med tanke på hur långt ledningsnät vi har per kund. Allt är inte heller läckor, en del är vatten som försvinner naturligt som en del av produktionen, säger Tobias Hansson.
Kan hjälpa även fastighetsägare
De smarta mätarna ger också nya möjligheter att upptäcka läckor hos enskilda kunder.
– Vi kan se när ett förbrukningsmönster förändras och identifiera misstänkta läckor i fastigheter. I ett fall såg vi ett ovanligt stort vattenuttag som visade sig bero på en läcka. Vi kontaktade fastighetsägaren som kunde stänga av vattnet innan större skador uppstod, säger Tobias Hansson.
Han betonar att även mindre läckor kan bli kostsamma över tid.
– I dag gör vi detta manuellt, men på sikt kan processen automatiseras, säger Tobias Hansson.
Olle Penttinen på RISE ser också fler möjligheter framöver. I dag kräver reglerna att vattenmätare byts ut vart nionde år, oavsett om de fungerar korrekt eller inte.
– Med hjälp av de algoritmer vi utvecklat kan man potentiellt identifiera mätare som visar fel och byta ut dem vid behov i stället för efter ett fast tidsintervall. Det skulle kunna spara både pengar och arbete, något vi gärna vill undersöka vidare i kommande projekt, säger Olle Penttinen.
