Från åker till allmän väg: det krävs för att säkra autonoma jordbruksmaskiner

Johan Hedberg är projektledare inom systemutvärdering och cybersäkerhet på RISE och har arbetat med många kunder som tampas med gråzoner, överlappande direktiv och oklara tolkningar kring vad som definierar en viss teknik. 

Mycket av Johans arbete inom AgrifoodTEF handlar om att titta på säkerhetskoncept för olika traktorer och maskiner samt den praktiska användningen på åkern.  

   ”Det kan handla om att undersöka hur automatiserade traktorer och maskiner faktiskt beter sig när de är ute på fältet,” berättar Johan. ”Hur kan tillverkaren garantera att de håller sig inom rätt område även utan fysiska staket?” 

Riskanalyser och fysiska tester i körmiljö 

Tillsammans med kunderna genomför Johan djupgående riskanalyser och tar fram övergripande säkerhetskoncept. Det finns också möjligheter att utföra tester på RISE teståker i Uppsala eller testbana AstaZero utanför Borås, där man kan simulera komplexa körmiljöer. 

   ”Att utföra tester på AstaZeros körbana är väldigt spännande,” säger Johan. ”Där kan man testa persondetektering i regn, dimma och andra svåra förhållanden. Den sortens miljöer är ovärderliga för att testa säkerheten i automatiserade system.” 

Traktor eller maskin? 

När säkerhetsfrågorna kring en ny teknik är kopplade till autonom körning på åkern kan man utan större frågetecken luta sig mot maskindirektivet/maskinförordningen och etablerade standarder. Men en av de största tekniska och juridiska utmaningarna är att utveckla system som fungerar både på åker och på allmän väg. Då blir regelverket genast betydligt mer komplext. Kristina Andersson arbetar som senior forskare och rättslig expert på RISE och kan genom AgrifoodTEF bistå med systemövergripande kompetens och analyser av frågor som rör allmän väg eller miljöer där privatpersoner kan befinna sig. 

    ”Genom att ta ett bredare grepp om svensk och europeisk lagstiftning kan jag hjälpa till att titta på vad som krävs för att en automatiserad funktion ska få aktiveras i ett fordon.” berättar Kristina.  

Hon lyfter ett exempel där en befintlig traktor ska byggas på med nya automatiserade funktioner från en annan tillverkare. Då blir själva definitionen av fordonet plötsligt en gråzon, är det fortfarande en traktor, eller har det nu blivit en annan typ av maskin med andra krav?  

    ”Det innebär också att ansvarsfördelningen blir osäker. Vem har ansvaret om fordonet går sönder eller orsakar en olycka? Är det traktortillverkaren, leverantören av det påbyggda automatiserade systemet eller fordonsägaren?” säger Kristina. 

Halvautomatiserade lösningar inte nödvändigtvis säkrare i alla driftsfall 

Många företag i branschen arbetar med halvautomatiserade funktioner som kräver att en person hela tiden sitter i förarstolen för att övervaka systemen. Det kan vara en säkerhetsmässig kompromiss, men innebär också utmaningar. Vilka villkor gäller när en traktorförare sitter vid ratten?  Ett särskilt problemområde gäller just övergången mellan manuell och automatiserad körning. 

   ”Man måste ha en säker lösning för att hindra att den automatiserade funktionen slår på och tar över när någon faktiskt sitter och kör,” säger Kristina. ”På landsväg kan en felaktig aktivering innebära risk för trafikolycka.” I just detta driftsfall så är det precis samma typ av risker för halvautomatiserade och helautomatiserade lösningar. 

   ”De flesta aktörer är väldigt noggranna och jobbar systematiskt med säkerhet,” säger Johan, men en del har kanske inte de ekonomiska musklerna eller specialistkompetensen för att djupdyka i alla juridiska och säkerhetsmässiga perspektiv. Då kan vi komma in och hjälpa till, både med standarder som ISO 12100 och ISO 25119 och med att utvärdera om säkerhetssystemen faktiskt är tillräckligt bra i alla situationer.”