Tillsyn av djurvälfärd med multisensorteknologi och datorsende

Ett gott djurskydd, dvs. vad vi människor ska göra för att ge djur en god välfärd, är en av hörnpelarna i svensk animalieproduktion, och har varit så i många år. Det har också medfört att djurvälfärden hos våra produktionsdjur i allmänhet är god. Vi ser dock ett ökat intresse för djurvälfärdsfrågor från konsumenter och organisationer, och därmed ett ökande krav på spårbarhet och verifiering av det faktiska djurskyddet och välfärden.

Det finns objektiva system för att mäta välfärd hos produktionsdjur, men dessa är helt manuella och tidskrävande och görs därför i begränsad omfattning och inte tillräckligt ofta för att kunna fungera i praktiken som ett certifieringssystem. Digitaliseringen inom lantbruket går snabbt och många mjölkgårdar har olika typer av sensorer. Dessa kan mäta en lång rad olika egenskaper hos djuren och därmed kan de ge underlag för att skatta djurhälsa och välfärd. De flesta sådana sensorer är placerade på djuren, vilket kan ge upphov till skador och obehag, och måste finnas i många exemplar, vilket ger höga investeringskostnader. I det sammanhanget erbjuder kameror ett intressant alternativ, eftersom ett begränsat antal kameror räcker till för att observera stora grupper djur, men än så länge finns det inte några sådana system som är utvecklade för att registrera djurvälfärd.

I vårt projekt kommer vi att ta fram ett system som baseras på multisensorer (olika typer av kameror) i kombination med datorseende. Systemet används för att registrera så kallade djur-baserade välfärdsmått, till exempel renhet, skador, våmfyllnad, resnings- och läggningsbeteende. Detta system möjliggör en kontinuerlig, automatisk och helt objektiv uppskattning av djurskydd och -välfärd i besättningar med mjölkkor.

Eftersom en kontinuerlig och automatisk registrering kan uppfattas som övervakning, samtidigt som det underlättar arbetet med registreringar som ändå måste göras, kommer vi att undersöka mjölkböndernas syn på ett sådant system. Vi använder oss då av samhällsvetenskapliga metoder och diskuterar såväl med grupper av bönder som med enskilda bönder och även med andra intressenter av ett sådant system. Slutligen kommer vi att väga samman de möjligheter som tekniken ger oss med de möjligheter och begränsningar som lantbrukare och andra ser, för att ta fram ett system som upplevs som positivt av alla aktörer. I den processen kommer vi även att undersöka de mest optimala metoderna för att återredovisa registreringarna, dvs hur ofta, på vilket sätt och till vem.