Emma Enebog
Projketledare
Kontakta EmmaAtt kasta eller återtillverka?
Vi har länge byggt industrin kring linjära flöden – tillverkning, användning, kassering. Nu utmanas det tänket av krav på resurseffektivitet, klimatmål och ny teknik som gör det enklare att ta tillvara befintliga komponenter. Återtillverkning visar hur det kan göras i praktiken.
När når en produkt egentligen slutet på sin livscykel? En industripump består till exempel av hundratals komponenter med olika livslängd och tålighet. När pumpen anses uttjänt kasseras den ofta i sin helhet, trots att många av delarna fortfarande fungerar och hade kunnat återanvändas. Återtillverkning gör det möjligt att använda fungerande komponenter på nytt i stället för att kassera dem. Metoden är redan etablerad inom fordonsindustrin och sprider sig nu till fler områden i takt med att hållbarhetskrav och nya affärsmöjligheter växer.
Återtillverkning innebär att använda befintliga produkter eller komponenter för att skapa något som motsvarar – eller i vissa fall överträffar – originalets prestanda och kvalitet. Det skiljer sig från reparation eller återbruk genom att det bygger på en industriell process som kan skalas upp för att hantera större volymer.
I praktiken handlar det om att tänka nytt kring hur vi designar produkter och värdekedjor. En återtillverkad komponent ska inte bara fungera som ny – den ska vara en del av ett system där material och kunskap cirkulerar. Ett exempel som visades upp på årets Rematec-mässa i Amsterdam var hur Stellantis och Valeo har utvecklat den första återtillverkade LED-strålkastaren – integrerad i befintlig produktion. LED-strålkastare har länge ansetts för komplexa för återtillverkning på grund av elektroniken och precisionskraven, men genom att utveckla nya demonteringsmetoder och kvalitetskontroller har de visat att även avancerad elektronik kan återtas.
En återtillverkad komponent ska inte bara fungera som ny – den ska vara en del av ett system där material och kunskap cirkulerar.
Europeisk lagstiftning accelererar utvecklingen. Ekodesignförordningen (ESPR) och Right to Repair-direktivet ska göra det enklare att förlänga produkters livslängd och öka återanvändning och återtillverkning. För företag betyder det både nya möjligheter och nya krav. De som tidigt börjar bygga kapacitet för återtillverkning kommer att stå bättre rustade när regler och kundförväntningar förändras.
Volvo Group har länge arbetat med återtillverkning och har uttalade mål för att öka omfattningen. Även utanför fordonsindustrin ser vi en tydlig rörelse: IKEA undersöker hur återtillverkning kan bli en del av deras cirkulära affärsmodeller, medan svenska industriföretag som SKF och Scania har lång erfarenhet av att återtillverka kritiska komponenter. Potentialen är betydande: enligt European Remanufacturing Network har EU:s återtillverkningsmarknad en potential på 90 miljarder euro fram till 2030 (www.remanufacturing.eu).
För att lyckas i större skala krävs samarbete mellan aktörer i hela värdekedjan – från tillverkare och leverantörer till forskningsinstitut och försäkringsbolag. Våra projekt visar att teknisk utveckling måste gå hand i hand med förståelse för marknad, regelverk och kundbehov.
På RISE arbetar vi tillsammans med industrin för att utveckla återtillverkning i praktiken – i allt från små pilotprojekt till större europeiska samarbeten. Vi kombinerar teknisk expertis, affärsutveckling och testmiljöer för att skapa hållbara och skalbara lösningar. Om ni vill veta hur ert företag kan ta nästa steg mot cirkulär produktion – börja med att ställa frågan: Vilka av våra produkter skulle kunna få ett andra liv? Svaret kan både stärka er konkurrenskraft och bidra till en mer hållbar industri.