Traditionellt sett har dagvatten hanterats via ledningar under mark. Men på grund av framförallt urbaniseringen och klimatförändringar måste vi nu istället bygga öppna grönblå lösningar i våra städer som fördröjer dagvattnet lokalt. Tyvärr går förändringen mot en mer hållbar dagvattenhantering långsamt.
– Det är ofta konflikter kring hantering av dagvatten. Det finns ingen enskild myndighet eller aktör som själva kan hantera frågan utan många olika aktörer måste samarbeta. RISE har stor erfarenhet av att vara en objektiv partner för en lyckad samverkan, berättar Helene Sörelius, miljö- och vatteningenjör på RISE.
De två främsta orsakerna till att vi inte kan hantera dagvatten som vi alltid gjort, det vill säga via ledningar under mark, är urbaniseringen och klimatförändringar. Urbaniseringen har inneburit att städerna har allt fler hårda ytor där vattnet inte släpps igenom och färre och färre gröna områden där regnvattnet kan infiltreras och rinna ner till grundvattnet. Klimatförändringarna innebär att nederbörden förändras och den totala nederbörden i Sverige kommer att öka. Vi kommer se mer torka på sommaren och fler kraftiga skyfall. Den ökade nederbörden i kombination med att vi har fler hårda ytor i städerna gör att vattnet inte kan rinna undan utan skapar översvämningar.
Planer för dagvatten börjar implementeras
Det är kommunens skyldighet att ha koll på vattenförsörjning, vattenvägar, kapacitet och var det finns risker för översvämningar. Läs mer om RISE erbjudande kring vattenförsörjning till kommuner.
– Vissa kommuner är bättre på hållbar hantering av dagvatten än andra. Ofta beror det på att de har blivit utsatta för stora skyfall och översvämningar tidigare. Först då brukar dagvattenprojekt få fokus och finansiering. Sedan krävs ytterligare ett skyfall för att visa att projektet gett effekt, berättar Helene Sörelius.
En kommun som drabbats hårt av skyfall och översvämningar är Vellinge kommun som nu byggt flera olika anläggningar för att hållbart hantera dagvattnet. De har bland annat anlagt så kallade raingardens eller biofilter som är små planteringar dit regnvattnet leds, fördröjs och till viss del även renas. En annan kommun som satsat mycket på lokala lösningar är Malmö Stad. I området Augustenborg infördes ett öppet dagvattensystem i slutet på 90-talet som åtgärd mot regelbundna källaröversvämningar. Efter åtgärder har det inte blivit några översvämningar i området, trots till exempel det kraftiga skyfall som drabbade staden 2014 och la stora delar av den centrala staden under vatten.
Dagvatten behöver ses som en gemensam resurs i våra städer
Ansvarsområdet sträcker sig över flera förvaltningar
Tyvärr är det ofta konflikter kring den kommunala planeringen av dagvatten. Förutom brister i gällande lagstiftning så är en orsak till konflikter att en förvaltning äger huvudansvaret för hanteringen, men att flera förvaltningar måste samarbete för att kunna lösa frågan.
– Det är främst förvaltningen för vatten och avloppshantering som äger frågan om dagvattenhantering i kommunen, men de saknar ofta möjlighet att lösa det själva. Ett flertal olika förvaltningar måste samarbeta, finansiera och planera för en hållbar dagvattenhantering tillsammans. Speciellt i våra större städer där det redan nu råder platsbrist. Här är RISE en bra partner kring samverkan, säger Helene Sörelius.
RISE är statligt och har mycket erfarenhet av att ta en objektiv roll för att stötta samverkan mellan myndigheter och privata och offentliga aktörer i projekt. Dessutom har RISE, sedan 2016, en testbädd för utvärdering av dagvattenteknik. Här kan teknikleverantörer av dagvattenlösningar testa sina produkter i en verklig miljö. Några exempel på tekniker som kan utvärderas i testbädden är biofilter, översilningsytor, skelettjordar, fördröjningsmagasin samt filterlösningar och filtermaterial.
Nederbörd är rent vatten som vi skulle kunna ta tillvara på
Vatten som kommer från himlen i form av nederbörd är förhållandevis rent vatten. Rätt hanterat skulle vi kunna använda det som dricksvatten och bevattning.
– För att dagvatten ska kunna användas som resurs krävs samarbete och gemensam planering i kommunen. Det handlar också om en ökad samsyn och förståelse för hantering av dagvatten som den resurs rätt hanterat dagvatten kan utgöra. Det kan handla om en hög kant som byggts för att underlätta snöröjningen men som gör att regnvattnet inte avleds till en park eller en annan lämplig yta för fördröjning så som till exempel en fotbollsplan. Det handlar också om att en förvaltning, till exempel Park och naturförvaltningen, behöver vatten för bevattning av stadens parker, men som idag tvingas använda rent dricksvatten istället för dagvatten som samlas upp i VA förvaltningens anläggningar. Dagvatten behöver ses som en gemensam resurs i våra städer som tidigt kommer in i planeringsprocessen och har en central roll för all annan planering. Det behövs fler incitament för att säkerställa en hållbar dagvattenhantering och kommunerna måste kunna ställa krav, säger Helene Sörelius.
En organisatorisk fråga
Frågan kring hållbar dagvattenhantering kommer idag in sent i planeringen av våra städer. Eller så kommer de in tidigt men prioriteras bort längs med vägen.
– I befintliga bestånd är det idag svårt, eller nästan intill omöjligt, att driva igenom lokala lösningar. Vid nyexploateringar finns lite större möjligheter men allt för ofta faller planerna på hållbar dagvattenhantering bort längs vägen. Om dagvatten kunder värderas utifrån den resurs den korrekt hanterat utgör, de ekosystem den tillför och de sociala faktorer den kan bidra med, skulle synsättet och planeringen av dagvatten kunna ändras, avslutar Helene Sörelius.
