Samverkan för att framtidssäkra produktionen

Allt fler företag inser vikten av att utforma sin verksamhet på ett sådant sätt att den är affärsmässigt hållbar, anpassningsbar och redo att möta framtidens krav vad som än väntar. Men hur kan man göra det på ett smart sätt i praktiken? Målet med forskningsprojektet RaSP, Resilient and Sustainable Production, är att tillsammans med företag utveckla arbetssätt som gör att de klarar det.

– Det blir allt viktigare att ha hållbarhetsperspektivet med sig. Både för att bidra till klimatomställningen, möta nya kundbehov och att vara en attraktiv arbetsgivare. Det innebär att företag som tar de här viktiga stegen nu kommer att ha en stark konkurrensfördel, säger Ulrika Harlin, industriforskare på RISE och en av de sex forskare som ingår i projektets arbetsgrupp.

Både hon och Kristina Säfsten, som är professor i produktionssystem på Tekniska Högskolan i Jönköping och också ingår i arbetsgruppen, ser att många företag har kommit längre på produktsidan än på produktionssidan när det gäller till exempel cirkularitet.

– Produkterna är mer synbara, vilket gjort att det funnits ett tryck från marknaden. Men nu börjar det finnas ett större intresse från kunderna kring hur produkterna är tillverkade och vilket klimatavtryck själva produktionen ger, säger Kristina Säfsten.

Nybyggnad och ombyggnad

Företagen som ingår i forskningsprojektet är alla på väg att bygga nytt (greenfield) eller bygga om sin produktion (brownfield). Cirkularitet, hållbarhet över tid och flexibilitet i produktionen för att snabbt kunna växla mellan produkter och volymer har varit viktiga utgångspunkter för samtliga.

– Första steget i projektet har handlat om att skapa ett scenario för framtiden, där företagen fått ange vad de eftersträvar när det gäller en resilient och hållbar produktion och vilka möjliggörare och hinder som finns på vägen, berättar Ulrika Harlin.

– Mycket av det som kom upp under första workshopen rörde människorna i systemet och arbetssätt snarare än tekniken. Till exempel att säkerställa att personalen har rätt kompetens, att man har med sig medarbetarna på bred front i utvecklingsprocessen och att det finns förståelse för olika behov hos olika funktioner så att risken för att suboptimera minskar, tillägger Kristina Säfsten.

Hur kravställer man kring utrustning?

Nästa steg, som precis påbörjats, går ut på att identifiera aktuella förändringsprojekt i produktionen och att göra fördjupade analyser kring dem. I det ingår att identifiera vad man behöver tänka på när man ska kravställa ny utrustning och hur olika funktioner kan involveras för att säkra ett helhetsperspektiv.

– Cirkulära lösningar kräver ofta högre grad av samarbete mellan organisationer och i värdekedjan. Man kanske vill kunna cirkulera olika vätskor i processen, ta hand om överskottsenergi eller förfina restprodukter så att de kan utgöra affärsvärde för någon annan part. För att göra det kan man till exempel jobba ihop med sina maskinleverantörer för att hitta nya, anpassade lösningar. Det innebär också att ställa nya krav vid inköp av produktionsutrustningen och veta vilka frågor man bör ställa, säger Ulrika Harlin.

Projektet som finansieras av det strategiska innovationsprogrammet Produktion2030 vid Vinnova kommer att pågå under tre år. Tanken är att det bland annat ska utmynna i ett ramverk med frågor som är intressanta att ställa vid ny- eller ombyggnation av produktion kopplad till hållbarhet och resiliens.

– Vi ser att det behövs mycket mer kunskap på området och hoppas kunna bidra med det. Det är också viktigt att ny kompetens byggs in i utbildningssystemet så att vi kan bidra till framtidens kompetensförsörjning på området, säger Kristina Säfsten.