Så ska vi undvika att återvunnet material blir en klimatbelastning
Materialåtervinning är en nyckel i den gröna omställningen. Samtidigt som teknikutvecklingen innebär nya framsteg finns många val att ta ställning till vid återvinning – och alla är inte klimatpositiva.
– Att köra runt material i återvinningsprocesser behöver inte vara hållbart för det kostar också energi, säger Hanna de la Motte, affärs- och innovationsområdeschef för materialomställning på RISE.
Återvinning är en viktig del för att nå klimatmålen, men faktum är att hur den utförs är ännu viktigare. För att maximera klimatnyttan måste till exempel materialåtervinningen ske vid rätt tillfälle i en produkts livscykel.
– Återvinna ska man göra när det inte finns någon möjlighet att hålla materialet i liv. När det verkligen har tjänat sin funktion, säger Hanna de la Motte och tar ett vindkraftverk som exempel: Det innehåller ju hur många komponenter som helst som kan användas i andra applikationer. Först när materialet verkligen har använts så länge de bara går i sin ursprungliga funktion och i andra ska det materialåtervinnas till nya material, säger hon.
Måste finnas ett behov av materialet
Vid materialåtervinningen är det viktigt att det finns ett marknadsbehov för det som materialet återvinns till, annars blir det som skulle gagna miljön en belastning.
– Du kan inte återvinna och skapa nya produkter som inte ersätter ett behov som finns utan då adderar du bara nya produkter till marknaden. Produkten måste ersätta en fossil plast eller något som idag görs av jungfrulig vara till väsentlig del, säger Hanna de la Motte.
Även om processen kring materialåtervinning har stor betydelse finns det egentligen en större miljövinst att göra i andra änden. Genom att använda rätt sorts material till rätt produkt ökar livslängden på produkterna ute på marknaden – i det finns också en större omställning att göra för många företag.
– Det är det vi kallar för cirkulär omställning. Då är ofta digitalisering viktigt tillsammans med förändrade affärsmodeller där man går från att sälja en produkt till att exempelvis sälja tjänster, säger Hanna de la Motte.
Design och utformning viktigt för återvinning
Produktdesign och utformning är också en viktig del i återvinningsarbetet. Hanna de la Motte skulle gärna se att fler branscher omfattades av det producentansvar som gäller inom exempelvis förpackningar och elektronik, där det finns ett ansvar för att hantera produkten efter dess användning.
– Jag hoppas att den typen av krav kommer. Att man vid tillverkningen tänker på alla väsentliga steg för att få till en cirkulär ekonomi, säger hon.
Hon betonar också att återvinning inte kommer fungera som en klimaträddare utan att det handlar om att ta hänsyn till flera faktorer.
– Återvinning löser inte allt utan det är ett sampel mellan bra produktion och rätt kvalitet, säger hon.
Återvinning löser inte allt utan det är ett sampel mellan bra produktion och rätt kvalitet
Infrastruktur för återvinning saknas
En effektiv återvinning bygger också på att det finns en utbyggd infrastruktur med etablerade flöden och handelsplatser för återvunnet material, något som till stor del saknas idag. Hanna de la Motte ser det som en av de stora utmaningarna tillsammans med behovet av flödesanalyser och samhällsekonomiska beräkningar kring vad som är mest resurseffektivt i samband med återvinning.
– Hur går materialen och var finns behoven? Där finns mycket att göra, och när det är gjort så måste man börja räkna på vad som är vettigt att göra, säger hon.
Samtidigt tar tekniken hela tiden nya språng och det som igår kanske inte var möjligt att återvinna kan vara det idag. Ett exempel är utvecklingen av kemisk återvinning där textil eller plast bryts ner till ursprungliga molekyler som sen kan användas för att bygga upp ett material av samma kvalitet eller en annan produkt av samma kvalitet.
Processen kräver ofta mer energi än mekanisk återvinning där en produkt exempelvis mals ner till granulat som sen smälts ner och användas på nytt.
– Med mekanisk återvinning återvinner man till en produkt som ofta har lägre eller annan kvalitet och värde än ursprungsprodukten, säger Hanna de la Motte.
Hon ser metoderna som viktiga komplement.
– Man kan inte säga att det ena är bättre än det andra utan man behöver använda en palett av olika metoder, säger hon.
Förbränning som sista utväg
Att skicka material till förbränning ska göras först när en produkt eller material inte längre kan hållas vid liv eller återvinnas till nya produkter. Dessför innan kan en termokemisk återvinning som pyrolys eller förgasning vara aktuellt.
– Det kan också vara för kostsamt eller för svårt att återvinna kemiskt. Sen finns det ju vissa produkter som är väldigt kontaminerade, materialet kan innehålla ämnen som är skadliga, säger Hanna de la Motte.
RISE jobbar brett kring återvinning och cirkulär ekonomi och är expert på frågor kring vilka material som passar till specifika produkter och hur man kan säkerställa att det återvunna material som ska användas vid produktion håller kvalitetskraven.
RISE har också flera testbäddar för mekanisk återvinning för material som textil och plast. Man jobbar också med kemisk återvinning, men området är relativt nytt med begränsade möjligheter till uppskalning även om RISE följer och arbetar nära kommande industriella processer.
Även företag som är i behov av någon form av omställning kan få hjälp genom RISE.
– Vi jobbar med hållbar omställning både när det gäller produktion och affärsmodeller, säger Hanna de la Motte.