För att möta klimatförändringarnas effekter ska Sveriges kommuner upprätta klimatanpassningsplaner och vidta nödvändiga åtgärder. För att lyckas krävs en helhetssyn, ett långsiktigt tänkande och en vilja från kommunens sida att ta på sig delvis nya roller.
Enligt Plan- och bygglagenska varje kommun ha en översiktsplan som anger inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Sedan 2018 ska planen också visa kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Enligt en undersökning* som IVL Svenska Miljöinstitutet har gjort och vars resultat publicerades i början av juni 2021 finns det stora skillnader kommunerna emellan när det gäller hur långt de kommit i arbetet med klimatanpassningsplanen.
– De åtgärder som är nödvändiga i ljuset av klimatförändringarna spänner över ett brett fält och innebär stora utmaningar, konstaterar Mårten Västerdal, projektledare på RISE som bland annat arbetar med frågor som rör klimatanpassning.
Analys ska fastslå risker
I den analys som är nödvändig att göra innan arbetet med klimatanpassningsplanen kan inledas måste varje kommun slå fast vilken typ av naturhändelser som utgör risker för kommunens invånare och infrastruktur. På vissa håll är erosion och skred det största hotet, på andra håll handlar det om havsnivåhöjningar och stormar. I tätbebyggda städer med mycket hårdgjorda ytor och lite grönska kan så kallade urbana värmeöar uppstå. Vissa kommuner lider redan i dag periodvis av vattenbrist. Gemensamt för alla kommuner är risken för översvämningar i samband med skyfall.
– Analysdelen bör också identifiera känslig typ av bebyggelse som sjukhus, vårdcentraler och äldreboenden, samt viktig infrastruktur, som el- och dricksvattenförsörjning, i kommunen, säger Mårten Västerdal.
Långsiktig helhetssyn nödvändigt
Han understryker att det i klimatanpassningsplanen inte är tillräckligt att bara peka på fysiska åtgärder som lösningen på de problem klimatförändringarna innebär. Det är nödvändigt att se till helheten och att tänka långsiktigt. Det är många intressen och aktörer som samsas i den byggda miljön och det gäller att ha ett systemperspektiv.
– Vad får åtgärden för konsekvenser? Hur ska åtgärden finansieras? Hur ska man få medborgarnas förståelse för åtgärden? Vem ska genomföra åtgärden? Hur ska den skötas långsiktigt och hållbart? Det är en sak att upprätta en klimatanpassningsplan och en helt annan, och mer utmanande, att skapa förutsättningar för att verkligen kunna genomföra den, säger Mårten Västerdal.
Här kan RISE hjälpa till genom att vägleda och stötta kommunen i dess arbete. Med stöd i befintlig forskning använder RISE innovativa arbetsmetoder och har erfarenhet av att transformera en organisation så att den blir bättre på att arbeta flexibelt och tillsammans.
– Det finns i allmänhet god förståelse för klimatproblematiken hos kommunernas samhällsplanerare, men olika förvaltningar är inte alltid synkade. Det är därför viktigt att åstadkomma en organisation där alla samverkar, säger Mårten Västerdal.
Det är viktigt att åstadkomma en organisation där alla samverkar
Naturliga och konstgjorda lösningar
Vad finns det då för lösningar som kan göra att samhället klarar exempelvis skyfall som det som drabbade Gävleborg och Dalarna i augusti?
– Naturbaserade lösningar för att hantera dagvatten, som regnbäddar, gröna tak och öppna dagvattendammar, är ett allt mer vanligt inslag i stadsmiljön. Men när det gäller beredskapen för extrema skyfall och de översvämningar som blir följden räcker sådana lösningar inte till. Man måste kanske planera så kallade skyfallsstråk som innebär att vattnet leds till en park eller annat större grönområde som tål att sättas under vatten. Det finns också olika typer av översvämningsskydd som kan skydda enskilda byggnader mot skador, säger Mårten Västerdal.
Risk för skogsbränder
Klimatförändringarna medför inte bara fler och häftigare skyfall, de orsakar även långa perioder av torka, vilket ökar risken för skogsbränder. Ett sätt att skapa naturliga buffertzoner är att återställa de våtmarker som tidigare dikats ut för att ge plats åt mer skog. En variation av olika trädslag med kantzoner av lövträd intill bebyggelse är också ett sätt att bromsa brandens spridningsförlopp och därigenom förhoppningsvis minska de ekonomiska förlusterna.
– En kommun kan inte diktera för skogsägarna hur de ska sköta sin mark, men det kan vara värt att fundera på hur man ändå kan stödja en utveckling i önskad riktning. Kommunen ska enligt lag bedriva ett förebyggande arbete för att skydda liv, hälsa och egendom mot brand och det är ju den kommunala räddningstjänsten som får rycka ut vid skogsbränder, säger Mårten Västerdal.
Metoder för säkrad vattentillgång
Både översvämningar och torka riskerar att påverka tillgången till rent vatten och det pågår många initiativ hos RISE och andra aktörer för att hitta lösningar som säkerställer vattentillgången. Det kan till exempel handla om reningsmetoder, återvinning av dagvatten eller nya sätt att samverka kring vattenhushållning.
– I många delar av klimatanpassningsarbetet har kommunerna varken ensam rådighet eller en lagstiftning som kan användas för att styra. Då gäller det att hitta sätt att arbeta med mjukare styrning genom att lyfta frågan, informera, bjuda in till dialog och visa på effekterna av olika åtgärder. Det är en delvis ny roll som kommunerna måste ta. En positiv del av klimatanpassningsarbetet är att det kan skapa så många värdefulla synergieffekter både för enskilda och för samhället i stort – det gäller bara att kunna se möjligheterna, säger Mårten Västerdal.
* IVL: Klimatanpassning 2021 - Så långt har Sveriges kommuner kommit