Cellulosafibrer i papper och kartong kan återvinnas om och om igen, men i praktiken försvinner många fibrer ur systemet efter några få cykler. Nu ökar trycket på att optimera återvinningen. Företag som agerar i tid kan få både kostnadsbesparingar och konkurrensfördelar.
I dag går en betydande andel cellulosafibrer förlorade redan efter några få återvinningscykler. Den främsta orsaken är inte fibrernas egenskaper, utan materialförluster genom bristande insamling, grov sortering och ineffektiv bearbetning. Hela systemet kommer att behöva optimeras framöver, inte minst på grund av att EU:s nya PPWR-lagstiftning (Packaging and Packaging Waste Regulation) successivt börjar träda i kraft.
– Då kommer det nya krav på återvunnet innehåll och återvinningsbarhet i förpackningar. Det kan kräva investeringar för företag i branschen, men det finns samtidigt affärsmässiga fördelar med att anpassa sig till de nya reglerna, säger Anna Sjöstedt, forskare och projektledare på RISE.
Ett av de viktigaste problemen att lösa är materialförlusterna i hela återvinningskedjan.
– En cellulosafiber försvinner ofta ur värdekedjan långt innan den blivit obrukbar. I laboratoriestudier, där det går att undvika förluster, ges däremot möjlighet att återvinna fibrerna många fler gånger. Eftersom fler förpackningar ska återvinnas är det viktigt att vi förstår hur materialförluster kan minimeras, konstaterar hon.
Sorteringen behöver förbättras
Det sker förluster i flera delar av återvinningskedjan. Ett av problemen är att en del material inte ens går till insamling.
– Jämfört med andra fraktioner är det en hög återvinningsgrad på papper och kartong, men det finns helt klart utrymme för förbättringar, säger Peter Hansen, senior forskare på RISE.
Men även om konsumenterna skulle bli duktigare på att ta med sina förpackningar till återvinningsstationer och -centraler, så dyker det då upp en ny utmaning:
– I dagsläget är det en för grov sortering för att vi ska kunna optimera återvinningen. Exempelvis skulle förpackningar med vissa plastinslag behöva hanteras på ett annat sätt än de som är gjorda av ren wellpapp, säger han.
När processen behöver kunna passa en mångfald av material, kommer det att bli en onödigt tuff hantering som gör att fibrer både försvinner och slits.
– Man har sett till att göra det lätt för konsumenten, men i framtiden behöver man nog tänka på återvunna förpackningar som en råvara som måste sorteras bättre från början, säger Peter Hansen.
Man har sett till att göra det lätt för konsumenten, men i framtiden behöver man nog tänka på återvunna förpackningar som en råvara som måste sorteras bättre från början.
Bättre redovisning krävs
Den nya PPWR-förordningen kommer bland annat att ställa nya krav på en ökad användning av återvunnet plastmaterial i förpackningar. Dessutom måste producenterna bli bättre på att både redovisa innehållet i materialet och att förse slutprodukterna med märkningar som underlättar för konsumenterna vid insamlingen.
– Reglerna blir tuffare inom olika områden och de kommer gradvis att skärpas under de kommande åren. Jag tror att det kan finnas stora fördelar med att kraven harmoniseras inom EU; det kommer att kunna underlätta utvecklingen av tekniska och logistiska lösningar, säger Anna Sjöstedt.
Konsumenter väljer hållbart
Många större företag har också egna hållbarhetsmål som de förväntar sig att deras leverantörer följer och många konsumenter har hållbarhet i åtanke när de väljer produkter.
– De producenter som är tidigt ute kan förstås också minska risken för tidsnöd och störningar när tillverkningen ska anpassas efter nya direktiv, säger Peter Hansen.
Han menar att det naturliga första steget för många företag blir att göra en teknisk analys av produktportföljen för att identifiera vilka produkter som kan vara konkurrenskraftiga utan att behöva göra avkall på kvalitet eller funktion.
– Det är något som vi på RISE hjälper många företag med. Tack vare våra test- och demonstrationsanläggningar och vår expertis kan vi tydligt belysa bland annat hur egenskaperna påverkas när man tillsätter en viss mängd returfiber, säger han.
Konkreta tester av processen
Anna Sjöstedt understryker vikten av att göra konkreta försök.
– På RISE har vi både laboratorier och pilotmiljöer, så utöver det rent teoretiska kan vi svara exempelvis på vilka processer som hanterar returfibrer på bästa sätt eller hur en förändring i råvaruströmmar påverkar kvaliteten hos processvattnet och hur man då behöver anpassa vattenhanteringen och användandet av tillsatskemikalier, säger hon.
En annan tjänst som är efterfrågad hos RISE i samband med sådana här omställningar är livscykelanalyser med LCA-verktyg för att studera klimatpåverkan.
– Parallellt med analyserna kan det vara värdefullt att koppla in våra regulatoriska experter, som då kan ge råd om vilka anpassningar som krävs utifrån PPWR-reglerna, säger Anna Sjöstedt.
Detta är PPWR
Packaging and Packaging Waste Regulation (PPWR) är en EU-förordning som trädde i kraft i början av 2025. Reglerna kommer gradvis att implementeras i medlemsländerna.
De övergripande syftena är att minska förpackningsavfall, öka återvinning och främja cirkularitet.
Ett av kraven är att alla förpackningar ska vara återvinningsbara till minst 70 % från år 2030.
