Cirkulär bioekonomi löser flera samhällsutmaningar

Sverige har i decennier byggt upp effektiva, linjära system anpassade för en öppen global värld. Nu, när vi måste minska vårt fossilberoende av klimatskäl, ska vi samtidigt göra oss mer självförsörjande och mindre beroende av just de globala värdekedjor vi varit med att bygga upp. Och samtidigt höja vår långsiktiga beredskap i ljuset av det kraftigt försämrade säkerhetsläget. 

Smartare användning av skog, åkrar och vatten 

– Om vi börjar med beredskapen, så är den kortsiktiga lösningen att helt enkelt försöka lagra den olja och den naturgas vi tror oss behöva. Men det är ingen långsiktigt hållbar lösning och skulle förmodligen bli ohållbart dyrt. Och det erbjuder ingen lösning på de två andra kriserna, säger Gustav Rogstrand, avdelningschef inom jordbruk och kretsloppsteknik på RISE. 

Så finns det då ett sätt att höja beredskapen på lång sikt, samtidigt som vi gör oss mer oberoende och bidrar till ett positivt klimatavtryck? 

Lösningen finns faktiskt runt omkring oss – i skogen, på våra åkrar och i våra vatten. 

– Som ett exempel, bara ungefär hälften av kolet i den biomassa vi tar ut ur skogen idag blir till färdiga produkter. Det är en enorm potential i bi- och restströmmar som vi skulle kunna utnyttja mycket bättre, för att minska vårt beroende av andra och få större utväxling av de resurser som finns här, lokalt. En stor potential finns också i restströmmar från jordbruket och livsmedelsindustrin, säger Johanna Mossberg, head of Bioeconomy Arena på RISE. 

Enorm potential med olika biobaserade bi- och restströmmar 

Det här, att bättre utnyttja våra befintliga resurser, kanske till och med flera gånger, är att arbeta enligt en cirkulär bioekonomi. 

– Det innefattar egentligen alla möjliga olika biobaserade bi- och restströmmar. Fiskrens, sågspån, bark, textilavfall, vall, jordbruksrester… Olika råvaror som vi med hjälp av olika processer kan göra något nyttigt av. Det kan bli mat, foder, bränslen, kemikalier… det finns en enorm potential, säger Johanna Mossberg. 

Det rör sig om substantiella tal. 

– I teorin skulle vi kunna ersätta upp emot 70% av den importerade fossila energin genom bättre, smartare och hållbart nyttjande av inhemska bioresurser, säger Gustav Rogstrand. 

Genom att leta efter sätt att ersätta de fossila kolatomer vi idag importerar och i bästa fall även använda dem flera gånger i återvunna eller recirkulerade produkter, kan vi alltså steg för steg göra oss mer oberoende av omvärlden, mer resilienta i händelse av kris eller oro, och på köpet bidra till ett positivt klimatavtryck. Så varför har vi inte redan börjat? 

– Därför att det är mer komplext och i vissa fall dyrare på kort sikt, eftersom det innebär att olika aktörer måste arbeta på gemensamma lösningar, istället för var för sig, säger Gustav Rogstrand. 

Pappersbruk kunde framställa metanol, etanol och vanillin 

Men den här tankemodellen – att leta efter effektivare sätt att använda befintliga resurser – är egentligen inget nytt. 

– Man kan ta som exempel hur dåvarande pappersbruket Domsjö Fabriker i Örnsköldsvik, under andra världskriget använde samma kemiska kokprocess för att få fram fler produkter, som metanol, etanol, vanillin. Potentialen finns för att göra motsvarande baserat på biomassa idag,även fast vi i fredstid prioriterat effektivitet i produktion av enstaka produkter, säger Johanna Mossberg. 

Så innebär det här att det alltid är positivt för enskilda bolags konkurrenskraft att arbeta enligt en cirkulär bioekonomi? 

– Om vi hittar användningsområden för restströmmar från befintlig industri kan de få nya intäkter, vilket gör dem starkare och mer resilienta, säger Johanna Mossberg. 

– Samtidigt kan en omställning innebära en kortsiktig fördyring för enskilda industrier. Därför är det viktigt att samhället som helhet finns med och stödjer där det behövs. Det kan löna sig även i fredstid, det kan ge nya exportströmmar och kunskap, fyller Gustav Rogstrand i. 

RISE test- och demonstrationsanläggningar runt om i landet används redan för att testa olika typer av nya processer och produkter, för företag i uppstartsfas, de som inte vill störa den ordinarie verksamheten i sina egna faciliteter eller helt enkelt för de som vill utveckla något nytt snabbt och med mindre resurser än att bygga upp både utrustning och kompetens själva. 

– Vi har utrustning så väl som expertkunskap inom egentligen alla branscher och därtill den här möjligheten att koppla samman olika branscher och aktörer för att hitta samarbeten som gynnar helheten, säger Johanna Mossberg. 

Olika utmaningar för olika branscher 

– Ta exempelvis skogsindustri och kemiindustri. Här finns redan en del samarbeten mellan några stora aktörer. Jordbrukssektorn ser helt annorlunda ut, med 40 000 små lantbrukare, ofta enmans- eller fåmansbolag. Här krävs helt annat stöd för att hitta samarbeten med kemiindustrin för att dra nytta av restströmmar, säger Gustav Rogstrand. 

Det här skiftet är inte enkelt, men det finns redan bra exempel på hur det skulle kunna se ut – som Agroetanol i Norrköping, Energifabriken i Linköping och Alviksgården utanför Piteå. 

– Jämfört med andra länder har vi i Sverige ofantligt mycket biomassa. Men minst lika viktigt är att vi har pluralism i form av massor av olika näringar. Det ger oss en ganska diversifierad kultur där många olika spår kan utvecklas samtidigt. Det här, pluralism, ger en robusthet som är viktig för att uppnå stärkt beredskap, säger Johanna Mossberg.