Pandemin satte frågan om försörjningsberedskap på allas läppar. När det inte längre gick att lita på globala värdekedjor, och när svenska småkommuner hamnade långt ner på stora leverantörers kundlistor så var det lätt att tänka att i framtiden är det var och en för sig själv. Men att bygga försörjningsberedskap i kris handlar helt om motsatsen: att kunna samarbeta. Det är det tydliga budskapet från RISE, som förbereder sig för en ny roll i totalförsvarsuppgiften.
– I en kris kommer vissa varor ta slut. Då gäller det att veta vem som bäst har kapacitet att ställa om produktionen till att tillverka det som behövs. Det kräver samarbete mellan det offentliga och näringslivet. När man måste beställa krävs rätt kompetens för att göra upphandlingen, och gärna att man kan göra en stor order. Det kräver samarbete kommuner emellan och med andra offentliga aktörer. Har man sedan köpt på sig mer än man behöver, ska man dela det med andra som ännu inte har. Det kräver ännu mer samarbete.
Slutsatsen är Dag Sjöholms, forsknings- och affärsutvecklare på RISE. I inledningen av pandemin samordnade han det snabbspår som gjorde att det gick snabbare att testa och CE-märka personlig skyddsutrustning och medicintekniska produkter. Idag förbereder han det uppdrag RISE föreslås få i ett delbetänkande av en statlig utredning om stärkt försörjningsberedskap för hälso- och sjukvården.
– RISE har en överblick över olika marknader som många behöver i en extrem situation. I pandemin blev det där tydligt. När sjukvården behövde stora mängder nya engångsförkläden var det många tillverkare av andra saker som ville ställa om. Men egentligen var det livsmedelsindustrin, som är van att arbeta med liknande säkerhetskrav, som var bäst lämpad att hjälpa sjukvården med just den uppgiften.
Ovana kunder och leverantörer kräver överblick och samverkan
Dag Sjöholm beskriver svårigheterna när många olika aktörer i en kris ska upphandla produkter som de vanligen inte köper, i vart fall inte i samma mängder. En ovan kund kan ha svårt att ställa rätt krav. När de då möter producenter som ställt om för att tillverka något nytt så kan det vara svårt att få rätt stöd. Behöver allt ställas om på en gång – affärsmodell, tillverkning och användning – krävs överblick och samverkan.
– I pandemins inledning såg jag till exempel hur en aktör ställde om för att tillverka munskydd och fick de certifierade. Senare visade det sig att det som den offentliga kunden behövde var andningsskydd, vilket är en annan standard. Här hade RISE kunnat hjälpa till mer om vi haft en tydligare stödjande roll. Vi har redan kontakterna och samarbetsytorna och kan aktivera dem snabbt i händelse av en kris. Då kan vi identifiera företag som kan ställa upp och stödja dem att öka sin förmåga.
Nästa kris kommer inte vara som denna, och i en oförutsedd händelse kan mycket gå fel
Gränslöst samhällsuppdrag
Det som gör RISE särskilt lämpade för uppdraget är överblicken och den breda rollen. Medan myndigheter styrs av regleringsbrev som ofta har tydliga gränser för ens uppgift och sektorsansvar, så har RISE ett mer gränslöst samhällsuppdrag: att stötta svenskt näringsliv och offentlig sektor. I det är man också oberoende och neutral, man ska inte gynna en part på bekostnad av någon annan.
RISE bedriver också forskning om försörjningsberedskap och hur robusta system kan byggas. I testverksamheten ingår även tester av till exempel säkrare digitala system och annat som är av särskild vikt inför en kris.
– Det offentliga har lärt sig mycket konkret av pandemin, till exempel om kravställning och avtalsskrivning. Men det räcker inte. Nästa kris kommer inte vara som denna, och i en oförutsedd händelse kan mycket gå fel. Där krävs snabb omställning och det fungerar som andra innovationer: man gör inte jobbet själv, man måste samverka, ha rätt kommunikationskanaler och veta vilka vägar man ska gå och vem som kan hjälpa en. Där kan RISE med sina många samarbeten med olika branscher hjälpa till, avslutar Dag Sjöholm.