Hoppa till huvudinnehåll
RISE logo

Kan man göra glas skönare att ta på?

Hur små skillnader kan det mänskliga fingret känna? Kan vi ändra ytkemin på glas för att få en mer angenäm känsla när du använder till exempel din mobiltelefon? Svaret är ja, och nyckeln till användarvänlighet heter friktion.

Genom känseln kan människan uppfatta en yta på många sätt, till exempel om den är varm, kall, slät, grov, skön att känna på eller obehaglig. Går det att känna skillnader på olika ytor, bara genom att ändra ytkemin på den? RISE ställde sig frågan tillsammans med schweiziska glastillverkaren Glas Trösch.

– Vi ville undersöka om ett mänskligt finger kan särskilja på släta ytor där endast den kemiska samansättningen varierar, samt försöka förstå vilka fysikaliska egenskaper som påverkar om en yta upplevs som behaglig att ta på, säger Aneliia Wäckerlin, projektledare, R&D Coatings på Glas Trösch.

Går det att mäta en upplevelse?

Tillsammans var RISE och Glas Trösch intresserade av att kunna kvantifiera känsla - att med vetenskapliga metoder kunna mäta upplevelsen av någonting, i detta fallet känsloupplevelsen på glas. I tidigare projekt har man fokuserat på strukturerade ytor, för att undersöka hur små strukturer fingret kan avgöra. Nu togs alltså all struktur bort, och bara ytkemin varierades.

– Vi har tidigare visat att strukturen på ytan är ett effektivt sätt att ändra känsloupplevelsen. Nu ser vi att vi även genom att variera kemin på ytan kan ändra den upplevelsen, säger Lisa Skedung, forskare på RISE.

Försökspersoner fick bedöma

Först och främst ville man ta reda på om man överhuvudtaget kunde känna skillnad på de olika ytorna, och i så fall: vilken yta var mest behaglig att ta på?

Försökspersonerna i studien fick känna på två glasytor i taget, där varje yta försetts med ett tunt lager av olika typer av molekyler. Personerna fick sedan sätta en siffra på hur lika de både ytorna kändes. De fick också rangordna filmerna från minst till mest behaglig att känna på. Genom att analysera de upplevda olikheterna, kan man ta fram en perceptuell karta.

– När man sedan ska ta fram nya material, kan man titta på kartan och se: vilka fysikaliska egenskaper har de ytor som folk mest tycker om? Kan vi göra ännu mer av det här för att få fram något som folk tycker ännu mer om? säger Lisa Skedung.
När det gäller ytan på till exempel en telefon eller en läsplatta, så jobbar man ganska mycket med hur den ytan ska kännas, och man vill gärna kunna styra hur ytan upplevs.

Vissa ytor behagligare än andra

Vilka glasytor tycker vi då bäst om att känna på? Studien visade att vi föredrar ytor med lägre friktion. Glas har i sig har ganska hög friktion, det märker alla som försöker dra fingret över en glasyta, menar Lisa Skedung:
– Den är slät och len, men friktionen är väldigt hög. Vissa av filmerna på glasytorna som vi testade gav lite lägre funktion, och det var dem som folk föredrog mest. När vi har den insikten kan vi gå vidare och fråga oss: kan vi styra egenskaperna hos glaset så att vi minskar friktionen ännu ner, och göra glaset ännu skönare att känna på? säger Lisa Skedung,

Kunskapen från projektet kan användas för att bättre designa och prediktera känslan på ytor där behaglighet är avgörande för ifall konsumenter kommer att köpa en produkt eller inte, en sorts taktil design av interiör och elektronikprodukter.

– Resultatet visar att människan med fingertopparna kan skilja de släta ytorna inte bara inom de olika grupperna av ytfilmer – oorganisk, hybrid, organisk – men också mellan olika kemiska funktionella grupper. Friktion visade sig vara viktigt, men det verkar som det finns ett komplext samspel mellan friktion och minst en annan ytegenskap som vi vill förstå bättre, säger Aneliia Wäckerlin.

Framtida material med fingertoppskänsla

RISE har under flera år arbetat med att bygga upp en verksamhet kring hur vi kopplar perceptionsupplevelser som mäts med hjälp av försökspersoner, med instrumentella mätdata, så kallad psykofysik. Detta för att förstå vilka egenskaper som är viktiga för olika upplevelser av material och ytor, för att i framtiden kunna utveckla nya material eller produkter med en specifik känsla.

– Vi har sett ett stort industriellt intresse i att kunna prediktera den perceptuella upplevelsen av en produkt baserat på instrumentella mätningar, som är mer tids- och kostnadseffektivt än att mäta med människor, säger Lisa Skedung.