Dags att skapa förtroende för återvunnet

Många sätter idag mål om att använda återvunnet material. Men alldeles för få vågar göra det. Så hur skapar vi förtroende för att använda återvunnet i stor skala - och hur får vi alla inblandade att acceptera utmaningarna det innebär?
– Det är ofta dyrare. Spårbarheten är osäker. Och kvaliteten varierar. Det är klart att det är utmanande, säger Christina Jönsson, avdelningschef på RISE.

EU har i sin Action Plan för cirkulär ekonomi tagit sikte på att dubblera andelen återvunnet material som används inom unionen mellan 2020 och 2030. Det uttalade syftet är att minska uttaget av så kallade jungfruliga råvaror, helt enkelt framställning av nya råvaror. Men omställningen går än så länge långsamt, inte minst på grund av att acceptansen hos slutkonsumenter fortfarande är låg, gap i teknik- och systemutveckling och osäkerhet kopplat till återvunnen råvara.

Låg omställningstakt bottnar i osäkerhet

2021 motsvarade andelen återvunnet 11,7 procent av det material som används inom EU, en ökning med bara 1 procent sedan 2010.

– Flera bolag vågar inte ta de beslut som skulle innebära en verklig påverkan, säger Peter Stigson, forsknings- och affärsutvecklare på RISE.

Anledningarna är flera. Osäkerhet kring spårbarhet och kvalitet, liksom den långsiktiga tillgången.

– Det är riktigt att tillgången på återvunnet varierar just nu, säger Christina Jönsson. Men kom ihåg att på sikt är det snarare tvärtom: tillgången till jungfruligt material kommer att bli som med olja. Andra råvaror, som bomull som kräver orimligt mycket vatten och yta, blir allt mer problematiska. I andra fall kommer vi att ha en typ av materialkonkurrens. För vad ska vi exempelvis använda svensk skog till? Kläder, papper, hus, energi…? Vi kommer inte kunna göra allt utan måste hitta sätt att istället återvinna och återbruka det som är lämpligt.

Ett exempel är kritiska metaller och mineraler som behövs i energiomställningen. Här har RISE gjort bedömningar kring den långsiktiga tillgången:

– Dessa måste också in i återvinningscykeln. Under en procent återvinns idag.

Spårbarhet utmanande men viktigt

Men minst lika viktigt är vår gemensamma inställning till återvunnet. Peter Stigson har själv varit ledare för expertgrupper inom stärkt spårbarhet samt cirkulär ekonomi ur systemperspektiv. En intressant fråga var hur man ska se på ursprungsmaterialets ibland problematiska historia. För många kanske tycker att exempelvis kobolt, som kan ha brutits på ett rent förkastligt sätt, bör återvinnas nu när den ändå är här. Men kan man verkligen säga att en eventuell skuld är borta när det återvinns? Och hur bör man informera om historiken?

– Vår grupp av olika experter kom fram till att man inte bara kan bortse från ett materials ursprung, utan det måste regleras och informeras på något sätt. Men det här är komplext, inte minst med metaller som smälts ner och blandas gång efter gång. Hur man ska se på ansvars- och informationsfrågan landar mer i filosofi, etik och moral. Det viktiga är att alla, inte minst konsumenter, förstår problematiken och accepterar lösningen.

Christina Jönsson:

– En cirkulär ekonomi kräver avväganden, exempelvis när det kommer till egenskaperna och ibland även kvaliteten hos återvunnet material.

En cirkulär ekonomi kräver avväganden

Kunden behöver acceptera nya tankesätt

Ett tydligt exempel är begreppet massbalans, som innebär att företag blandar in en viss mängd återvunnet material i en produktionsserie. Det gör att enskilda produkter, exempelvis en väska, kanske inte alls innehåller den mängd återvunnet som företaget hävdar, men själva serien gör det över tid.

– Det här är ett begrepp som vissa har svårt att acceptera. Har man köpt en ryggsäck som uppges bestå av 50 procent återvunnet så finns en förväntan att det ska vara det i just den väskan. Men i större skala funkar det inte så, utan om vi ska få in återvunnet material hos de stora tillverkarna behöver de kunna sätta mål över tid, säger Peter Stigson.

Lång rad policys blir nu till regleringar

Men en hel del förändringar kommer att bli märkbara framöver. Dels har en lång rad policies på EU-nivå och även på global nivå nu kommit på plats och börjat sippra ner som regelverk.

– Men vi börjar också komma in i läget att vi börjar få en både teknisk och regelmässig nivå för att våga göra satsningar. Det har tidigare saknats teknologier, aktörskonstallationer, spårbarhetssystem, logistiksystem... Nu driver inte minst politiken oss i den riktningen och processer och teknologi börjar komma på plats, säger Christina Jönsson.

Fem sätt att lösa knutarna med återvinning

Skapa förtroende för massbalansen. Kommer vi överens och skapar förståelse vågar de stora aktörerna ta in återvunnet i sina produktionsserier.
Skapa trygghet för egenskaperna. Genom tester kan vi säkerställa egenskaperna hos återvunnet material. Det behöver ske snabbt och effektivt. Här fyller RISEs testbäddar en funktion.
Öka återvinning av byggmaterial. En stor, viktig sektor där man kanske behöver hitta system för effektiva on site-tester, så man inte måste frakta stora mängder byggmaterial till externa kontrollplatser. Det är nödvändigt för att de som ska använda materialet ska känna sig trygga med dess egenskaper.
Lös frågan om ursprunget. Hur höga krav på ansvar kan man ställa utan att det blir för komplicerat, särskilt för nedsmälta metaller? Hur ska vi reglera ansvaret för det ursprungliga materialet?
Få med de små bolagen. Stora bolag har egna lösningar och strategier, men utan alla små bolag kommer vi inte kunna göra verklig skillnad. RISE hjälper till med tillgång till testanläggningar, coachning, stöd och nätverk.