Förebyggande åtgärder istället för akuta utryckningar. Så kan framtidens underhållsarbete se ut – om vi anammar nya digitala lösningar och ett prediktivt snarare än reaktivt tillvägagångssätt.
Morgondagens underhåll av infrastruktur för med sig både möjligheter och utmaningar. Utmaningar som vi behöver börja bemöta redan idag.
– Den allra största bristen i dagens underhåll av infrastruktur är brist på kunskap om olika anläggningar, och att man inte lyckas tillgodogöra sig ny teknik som finns tillgänglig, säger Johan Ahlström på RISE, som är projektledare för ”Betong och stål i byggnadsstrukturer – Förväntad livslängd för underhåll” inom ramarna för forskningsprogrammet Mistra InfraMaint.
– Infrastrukturägare jobbar för mycket med avhjälpande och schemalagt underhåll som inte är anpassat efter anläggningens faktiska egenskaper. Man måste röra sig mer mot ett tillståndsbaserat och prediktivt underhåll där åtgärder anpassas mer efter anläggningen.
Sensorer håller koll på anläggningarna
I framtiden kommer sensorbaserade lösningar bidra till att det blir lättare att hålla anläggningarna under kontinuerlig kontroll.
– Detta kommer ge möjlighet att få indikationer på när ett fel kommer att uppstå. Man kommer i ett tidigt skede ha en chans att åtgärda ett fel innan det påverkar säkerheten eller prestandan. Underhåll kommer bli mer förutsägbart ur ett ekonomiskt perspektiv, och tillgängliga medel kan nyttjas på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
Jag vill påstå att vi är ganska bra på underhåll i Sverige
John Leander är universitetslektor och docent i brobyggnad vid KTH. Han är även projektledare för ”Beslutsstödsstrategier för infrastrukturägare”, som handlar just om hur information från sensorer kan ligga till grund för beslut om underhållsåtgärder.
– Jag vill påstå att vi är ganska bra på underhåll i Sverige – åtminstone i en internationell jämförelse.
Problemet är att underhållsbehovet växer med en åldrande infrastruktur och att resurserna måste utökas.
Konstant slitage
En anledning till detta ökande behov, är att anläggningar som tillhandahåller kritiska samhällsfunktioner – exempelvis transportinfrastruktur och vattenförsörjning – utsätts för ett konstant slitage.
– För att kunna hantera detta måste vi i framtiden kunna prioritera de åtgärder som gör mest nytta och helst kunna förekomma allvarliga skador. Med modern sensorteknik och samhällets digitalisering kan vi nu ganska enkelt samla in stora mängder data om vad som sker i en anläggning.
Användning av data centralt
Den centrala frågan är alltså inte hur vi ska samla in data – utan hur vi ska hantera den när den väl samlats in. John Leander menar att man i en framtida förvaltning inte nödvändigtvis kommer samla in mer digital information. Däremot kommer man vara bättre på att utnyttja den information som finns tillgänglig.
– Förhoppningsvis kommer vi också att bli bättre på att använda och kombinera olika sorters information för att i slutänden ta bättre beslut om åtgärder. Målet bör vara att effektivisera underhållsåtgärderna och helst utföra dessa innan allvarliga skador uppstår.
Ett steg mot att förekomma dessa skador, menar John, är att planera för underhållsarbetet redan i projekteringen av nya anläggningar.
– Prioriteringen av underhållsåtgärder bör göras dynamiskt, där resultaten av mätningar och inspektioner kan kombineras genom en riskbedömning, med en kombination av konsekvenser och osäkerheter. Det ideala framtidsscenariot är att allt underhåll ska kunna utföras som förebyggande åtgärder utan akuta utryckningar.