Forskningsprogram ger företag ett försprång i omställningen

2030 ska EU:s utsläpp ha minskat med minst 55 procent. Unionens jordbruksministrar har slagit fast att bioekonomin har tydlig potential att bli en del av lösningen på klimatkrisen och beroendet av fossila bränslen. Den kan också bli viktig för att stärka livsmedelstryggheten, en fråga som blivit högaktuell i och med Rysslands krigföring i Ukraina. 

– Det är mycket som behöver hända de närmaste åren, konstaterar Caroline Ankerfors, ansvarig för Forskningsprogram Bioekonomi som drivs av RISE. Och inom forskningsprogrammet har deltagande företag möjlighet att göra skillnad, samtidigt som de stärker sin egen konkurrenskraft genom att tillsammans hitta sätt att dra nytta av den senaste forskningen.

– Nyckelordet är ”tillsammans”. När företag från olika delar av värdekedjan samlas kring gemensamma utmaningar får alla parter hela perspektivet. Är man tio företag i ett gemensamt projekt har man tio gånger så stora möjligheter att komma någon vart, säger Caroline Ankerfors. 

Inom forskningsprogrammet jobbar RISE tillsammans med företag för att hitta nya lösningar inom områden som klimatsmarta material och gröna kemikalier. Minskad användning av fossila drivmedel är också på agendan. Bland partnerföretagen finns allt från skogsföretag, massafabriker och pappersproducenter till insamlare av matavfall och bioraffinaderier. 

Nytt fokus på batterier och matproduktion

Vid årsskiftet 2025 lanserar RISE ett än mer omfattande forskningsprogram. Här kommer områdena batterier och matproduktion tillkomma som komplement till nuvarande fokus Massa och cellulosa, Ved och agrobioraffinaderi samt Papper, kartong och mjukpapper. Målsättningen är att programmet ska fyllas på med aktörer som verkar inom dessa fält. Många av företagen som deltagit i tidigare forskningsprogram har redan flaggat för att de är redo för en ny omgång.

– Företagen är väldigt aktiva och generösa med sina erfarenheter. Det är helt avgörande för att projekten som startas upp ska vara relevanta och resultera i något konkret. Tanken är att kunskapen som företagen får med sig ska komma till nytta, antingen med vår hjälp eller genom att företagen själva använder nya insikter för att förbättra sina produkter och processer och därigenom stärker sin konkurrenskraft, säger Caroline Ankerfors. 

Röda tråden är grön omställning

Upplägget är att partnerföretagen bildar konsortier, som tillsammans startar upp olika projekt. Det kan till exempel handla om att designa fiber för bättre prestanda hos papper eller att förbättra processerna för återvinning av trä. 

– Den röda tråden genom Forskningsprogram Bioekonomi är grön omställning, att bli biobaserade inom områden där vi kanske inte är det i dag. Det handlar om att ta hand om våra råvaror på allra bästa sätt och vara resurseffektiva inom allt från matproduktion till massaproduktion och skogsbruk. Vi angriper samma fråga och utmaning från olika håll. 

Hur fungerar det att samla branschkollegor och i vissa fall konkurrenter i samma rum kring gemensamma mål? 

– Projektstrukturen för programmet är sådan att vi i grundprojekten inte jobbar med applikationsutveckling, utan företagen är med i det som kallas pre-competitive research. Där är det ofarligt att vara konkurrenter i samma rum. Sedan har vi avtal som skyddar både resultaten och informationen som deltagarna bidrar med, säger Caroline Ankerfors. 

Vem bestämmer vad projekten ska handla om? 

– RISE har nyligen kommit med en första uppsättning projektförslag, och nu förs dialog med intresserade företag, som också har möjlighet att komma med input. Det är förstås viktigt att projektinnehållet är av värde för alla deltagande företag, men det brukar inte vara något problem. Alla kanske inte är superintresserade av 100 procent av innehållet, men kanske av 75 procent.

I exemplet där tio företag genomför ett gemensamt forskningsprojekt får deltagarna en tiofaldig utväxling på sina forskningspengar, tillgång till varandras kunskap – och RISE:s hjärnor och labb. 

– Har man kapaciteten och intresset att förvalta kunskapen är detta mycket värdefullt, konstaterar Caroline Ankerfors.