Hoppa till huvudinnehåll
RISE logo

Så ska vi trivas i framtidens städer

Fram till 2026 förväntas svenskarna vara en miljon fler. Samtidigt koncentreras befolkningen allt mer till städerna. Hur ska vi utforma våra städer för att de ska vara hållbara, säkra och för att alla ska få plats och trivas? Och hur bygger man en sådan stad? Vi lät Kristina Mjörnell sia om framtiden för våra städer.

Kristina Mjörnell
Kristina Mjörnell är affärs- och innovationsområdeschef inom området Hållbara städer och samhällen på RISE.

I framtidens städer behöver vi skapa hållbara och livskraftiga stadsdelar, där stadens invånare kan bo och leva utan att påverka varken miljön negativt eller äventyra andra människors levnadsvillkor. För att uppnå en sådan stad behöver en rad utmaningar lösas, men ny teknik ger också nya verktyg som digitalisering, delningstjänster, förändringar i vårt sätt att leva och bo, och mer yteffektiva bostäder.  Vi kikar på några av den framtida drömstadens utmaningar och möjligheter.

Fler på mindre yta – då måste vi dela

Fler människor på samma yta kräver nya lösningar, och flera av dem ser vi redan, som exempelvis ökad delningsekonomi. I en framtida stad behöver vi inte äga allt själva, vi kan hyra, låna och dela. Och det gäller inte bara prylar.

– Inom byggsektorn idag pratar vi en hel del om ifall man kan dela ytor, och komma tillbaka till att alla kanske inte behöver en lägenhet där det ska finnas allt: kök, tvätt, sociala ytor, matsal, terrass. Det kanske går att tänka sig en privat zon, och en semi-privat zon, där man delar bara med några stycken, säger Kristina Mjörnell, som är affärs- och innovationsområdeschef inom hållbara städer och samhällen på RISE.

Lösningar som dessa, med privata, semi-privata och offentliga zoner, där man i större utsträckning delar på utrymmena, testas redan idag inom campusområden och boenden för äldre. Det kanske inte är en passande lösning för alla, i livets alla skeden, men ska man bo i staden i framtiden så får man räkna med att kompromissa med sin plats.

– Ska vi ha ett drägligt, fungerande vardagsliv i staden så kanske vi måste göra avkall på vissa saker. Vi kanske måste bo mindre, inte äga så mycket prylar själv, inte ha en egen bil, egen matsal där tjugo personer får plats eller egen tvättstuga och gästrum i lägenheten. I staden får vi dela mer på sådana ytor, säger Kristina Mjörnell, som menar att vad som känns naturligt att dela eller inte, varierar över tid.  

– Olika generationer har acceptans för olika saker. Förr delade man alltid tvättstuga, det var helt naturligt och alla gjorde det. Men sedan en tid tillbaka har man nu tvättmaskin i varje lägenhet.

Mobilitet en avgörande skillnad

Att äga mindre och dela mer kommer inte minst att gälla våra fordon. I dag rullar redan självkörande bilar på vissa sträckor i städerna, och det är troligt att man i framtiden snarare prenumererar på en smart mobilitetstjänst, än äger sin egen bil. En sådan utveckling skulle även frigöra massor av plats i våra innerstäder, där både breda vägar och parkeringsplatser blir överflödiga.

– Jag tror att detta med bilarna kommer att bli en av de mest påtagliga skillnaderna i städerna framöver, att vi gör oss av med bilar i innerstaden. Tänk om vi kan få fler bilfria innerstäder, där man istället tar sig fram med andra typer av fordon. Runt om i världen finns exempel på andra färdmedel, och i dag har vi till exempel elsparkcyklarna som inte fanns för några år sedan, säger Kristina Mjörnell. Hon tror att visst kommer man kanske fortfarande att behöva köra sin egen bil på landsbygden, men i staden kommer det snart inte att vara hållbart.

– Det har så många avigsidor att unga hellre väljer något annat. Att det sitter djupt hos vissa att äga sin egen bil är mycket en generationsfråga.

Hur byggs framtidens stad?

Hur bygger vi då framtidens stad, bokstavligt talat? Byggsektorn har en stor miljöpåverkan, och har på många plan inte kommit lika långt som andra sektorer inom återvinning och återbruk.

– Det kommer att ställas högre krav i framtiden. Metall är i dag självklart att återvinna, för det är värt mycket, men det pågår även mycket forskning kring hur man ska hantera betong, gips och trä, säger Kristina Mjörnell.  

Vissa material kanske även kan användas på ett mer effektivt sätt, och det diskuteras huruvida man kan ersätta betong med trä. Men lösningen är sällan svart eller vit.

– Diskussionen trä kontra betong är egentligen vansinnig, båda materialen behövs. Exempelvis lämpar sig betong bättre för grundläggningen och hisschakt, men idag går det fint att bygga höga hus även i trä.

Om vi i framtiden äger färre prylar och i större utsträckning delar på utrymmen, behöver vi inte lika mycket plats för exempelvis förvaring, vilket ger möjlighet till mindre lägenheter. Däremot behöver inte få kvadratmetrar betyda att man effektiviserar ytanvändningen, det behövs även utrymme för flexibilitet och möjlighet att bygga om efter behov. En lite större trea, som kan byggas om till en fyra, är kanske mer funktionellt än en väldigt kompakt trea. 

– Man kan tänka sig att man designar en lägenhet så att man kan själv kan dela in rummen efter behoven hos dem som bor där. Man gör ett robust skal, men är mer flexibel invändigt. Det kan även gälla i undervisnings- och butikslokaler. Eftersom vårt sätt att leva kommer att förändras, så kommer även våra behov att förändras.

Vi står även inför stora utmaningar i den framtida svenska staden eftersom den befintliga infrastrukturen är i behov av reinvesteringar. Vägar, järnvägar, broar, ledningar och rör behöver renoveras. När infrastrukturen inte fungerar fullt ut, innebär det stora samhällskostnader, och kan orsaka allt från förseningar i järnvägsnätet till problem med vattenförsörjningen till följd av eftersatta dricksvattenledningar.

– Vi står inför utmaningen att vi inte har kapacitet att göra det, vi har varken arbetskraften, materialen, maskinerna eller pengarna, säger Kristina Mjörnell.

Resilienta städer – vad är det?

Förutom utmaningar som trångboddhet och hur vi tar oss fram i staden, kommer framtidens städer troligtvis att behöva fungera under allt mer varierande situationer. Ett exempel är de konsekvenser vi ser av klimatförändringarna, som översvämningar och bränder, men även andra typer av hot som terror eller att städerna blir allt mer elberoende. Man pratar om att bygga mer resilienta städer, vilket innebär städer som har förmåga att fungera under varierande förhållanden – även om det är vattenbrist eller om en del av energisystemet ligger nere.

– Vi måste i framtiden tänka på att bygga städer som exempelvis inte är avhängiga en typ av energiförsörjning. Vi kommer att se ett antal hot och förestående katastrofer, då kan vi inte vara så beroende av el.

Viktigt att alla i staden är delaktiga

Men hur bilfria, välplanerade eller resilienta städerna än är så kommer man tillbaka till en springande punkt: för att kunna bygga en hållbar stad måste man ha med dem som bor där, man kan inte planera en stad utan att lyssna på vad de boende vill ha.

– Där det ofta går snett, har jag märkt, är på ställen där det verkar som om man inte har invånarna med sig. Det måste finnas en medskapandeprocess ända från start när man bygger. Det är det misstaget jag tror att vi gör mest, att vi bygger utan att ha en aning om ifall det kommer att fungera, vill någon ha de här husen?

I en värld som präglas av ökad oro i samhället, politisk instabilitet, klimathot och ökade klyftor, är det viktigare än någonsin att skapa ett samhälle där man känner tillit till samhällets institutioner. Flera nationella satsningar har gjorts för att öka fokus på medborgaren som medskapande och delaktig i samhällsutvecklingen. Många städer har testat exempelvis medborgarinitiativ, något som Kristina Mjörnell tror är positivt.

– Om människor känner engagemang och en vilja att göra något tillsammans, då ska man bejaka det. Vi måste hela tiden ha ett användarperspektiv, och arbeta i dialog med dem som ska förvalta staden. Alla måste med på tåget, om man bygger något som ingen vill använda så blir det både fruktansvärt dyrt och komplicerat att förvalta.

Lär av gamla misstag

De mycket höga husen och en allt för tät stad utan öppna ytor och grönområden, är en typ av utveckling som Kristina Mjörnell tror att vi kommer att vilja komma bort ifrån.

– De höga husen är inte så mänskliga. Och om det är något jag tror att vi kommer att ångra i framtiden så är det ifall vi bygger bort det gröna i staden, och andra öppna platser som torg. Det är värdefullt på flera vis, dels behövs grönområden för att ta emot skyfall och föroreningar, dels vet vi att man mår bra av att ha grönt omkring sig. Man behöver bara se till vilka städer som lockar besökare, och är populära att vistas i. Gemensamt för dem är ofta att det finns mycket äldre bebyggelse bevarad, och de nya delarna är genomtänkta i sin planering, där finns det en skala som är mänsklig, där man kan må bra och allt fungerar. Jag tror att man ska tänka så när man bygger nytt och bygger om, att man skapar miljöer som har kvalitéer som man i framtiden kommer att uppskatta.

Kontakt

Profile image

Kristina Mjörnell

Affärs- och innovationsområdeschef

+46 10 516 57 45
kristina.mjornell@ri.se

Läs mer om Kristina