Vad krävs för att näringslivet ska kunna stötta kring försörjningsberedskap?
När en kris likt coronapandemin drabbar oss behöver det offentliga kunna ta hjälp av näringslivet för att klara försörjningsberedskap. Viljan från näringslivet att hjälpa till finns men det behövs förståelse hos myndigheter för de villkor som näringslivet verkar under och affärsmodeller för den frivilliga spontana omställningen.
En kris kännetecknas av att vi ställs inför problem som vi tidigare aldrig mött. Att förbereda sig för det oförutsägbara är svårt. Att klara det helt själv är ofta omöjligt. Det offentliga måste i en kris kunna ta hjälp av näringslivet för att lösa beredskap och andra delar av totalförsvarsuppgiften. Många företag vill också bidra, vilket inte minst synts under pandemin där flera verksamheter spontant och frivilligt ställde om sin produktion för att bistå med produkter man uppfattat att det finns brist på.
– Samtidigt blottade pandemin flera svårigheter. För att kunna samverka med företag behövs en förståelse hos myndigheter och kommuner för hur företagen kan hjälpa till och vilka villkor de verkar under. Idag finns till exempel ingen självklar affärsmodell för den frivilliga spontana omställningen av produktion som många företag gjorde för att möta behoven i vård och äldreomsorg, konstaterar Tommy Hertzberg som ansvarar för en strategisk satsning kring samhällssäkerhet och resiliens på RISE.
I äldre tiders beredskap kunde totalförsvarsuppgiften lösas genom att företag anmodades att producera något nytt som det fanns behov av. I dagens komplicerade ekonomi kan det inte fungera likadant.
– Att bygga beredskap i ett uppkopplat nätverkssamhälle är något helt nytt. Många fler aktörer behöver involveras än när man kunde peka på en industri och mer eller mindre beordra dem att tillverka något. Samtidigt kan beredskapen bli mycket starkare, och svårare att slå ut, när många tillsammans bidrar, förklarar Tommy Hertzberg.
Företag behöver kunskap om de behov som finns
För att kunna nyttja kraften i företagen i totalförsvarsuppgiften, så måste företagen få bättre kunskap om vilka behov som faktiskt finns. Tommy Hertzberg berättar om en samverkan där forskare inom ett specifikt försörjningsområde identifierat ett antal luckor där de ansåg att det behövdes kunskap och forskningsinsatser för att kunna stärka samhällets försörjningsförmåga vid en kris. RISE samlade sedan relevanta sektorsansvariga myndigheter, presenterade sitt underlag och förslag på projekt och formulerade sedan tillsammans med myndigheterna vad som borde göras. Utifrån detta kunde RISE gå till sitt näringslivsnätverk och tillsammans med dem formulera projekt och nödvändigt arbete för att öka kunskapen och beredskapen.
– Många tjänstepersoner i kommuner och myndigheter som mot bakgrund av pandemin fått ansvaret att uppdatera en beredskapsplan inser hur stor och svår uppgiften är, säger Hertzberg. Det går att lista saker man behöver kunna få fram och därefter planera för det, men hur förbereder man sig på en kris som man inte ännu vet vad den består av? En lång rad frågor uppstår: Hur ska man snabbt kunna få fram material man i förväg inte ens kan föreställa sig att det skulle kunna bli brist på? Vilka strukturer behövs för att kunna fatta beslut i en kris du ännu inte vet vad den handlar om? Vilka regler gäller för ett företag som snabbt ställer om och börjar producera något helt nytt?
Vi kan ju inte basera framtida krisberedskap och totalförsvar på dieselgeneratorer
Neutral aktör behövs
Myndigheter och kommuner kan ha svårt att veta vilka krav man ska ställa, och förstå vilka förutsättningar företag behöver för att kunna ställa om sin verksamhet till att bidra i en kris. Ett så nära samarbete med ett enskilt företag som kan krävas för att bygga beredskap, kan dessutom vara svårt ur konkurrenshänseende. Det kan behövas en aktör som känner företagens villkor och på ett neutralt sätt kunde samla det offentliga och näringslivet i totalförsvarsuppgiften.
– Det finns. Det är vi på RISE. När jag sitter på myndighetsmöten om beredskap och hör om svårigheterna i samverkan med näringslivet tänker jag ofta: varför ringer ni inte oss? Vet vi inte svaret så vet vi nästan säkert vem ni bör prata med. RISE har en tydlig uppgift, att stötta såväl näringsliv som offentlig sektor. Vi har både en bredd över i stort sett alla samhällssektorer i vår verksamhet, och ett djupt kunnande om sådant som beredskap, resiliens och cybersäkerhet. Vi arbetar med alla myndigheter, och genom vårt innovationsarbete känner vi alla delar av svensk industri.
Ett område som RISE vill tar mer utrymme i beredskapsplaneringen generellt är omställningen till ett mer hållbart samhälle. Cirkularitet, elektrifiering och den pågående digitaliseringen måste inbegripas i beredskapsplaneringen.
– Vi kan ju inte basera framtida krisberedskap och totalförsvar på dieselgeneratorer! säger Tommy Hertzberg. Hela samhället ställer om för att klara miljöutmaningarna och det måsta även totalförsvaret göra. Men det öppnar också för möjligheter, att exempelvis övergå till lokal energiproduktion med vindkraft, vätgas/biogas och med batterilager. Det kan också bli säkrare system, det är svårare att slå ut många små produktionsenheter än några få stora. Men det innebär också att fler behöver hjälpa till. Och vår erfarenhet är att näringslivet vill vara med. Det gäller bara att veta vem man ska vända sig till, och vilka förberedelser som behöver göras. Inte minst i samverkan med mindre företag behövs strukturer så alla vet att de tryggt kan hjälpa till.