Kontaktperson
Nina Kristine Reitan
Administrerende direktör
Kontakta Nina KristineBrist på sprinklers, bilar packade som sillar, och en utestängd brandkår. Det är några av orsakerna till en av de värsta bränderna i Stavangers historia.
15.35 kom larmet: en bil hade fattat eld i ett fullbelagt parkeringshus vid Stavangers flygplats. Kort därpå hade flervåningsgaraget förvandlats till ett inferno där flera hundra bilar stod i brand, medan brandkåren bara kunde stå vid sidan av och försöka släcka eldsvådan från utsidan. På kvällen hade en stor del av byggnaden kollapsat, likt en tårta i flera lager som pressats ihop. Alla flyg stoppades, och boende i området beordrades att stänga dörrar och fönster på grund av den kraftiga rökutvecklingen. ”Vi är många som sitter med hjärtat i halsgropen nu”, twittrade politikern Hadia Tajik.
Morgonen därpå kunde Stavanger-borna till slut andas ut. Uppemot 70 brandmän hade lyckats släcka eldsvådan, utan att en enda människa kommit till skada. Däremot var den materiella förlusten massiv: utöver den snudd på ödelagda byggnaden hade över 300 bilar totalförstörts.
Christian Sesseng, forskningsledare vid RISE Fire Research i Trondheim, är inte överraskad av brandens våldsamma utveckling.
– Branden tog sin början i en äldre dieselbil på första våningen, då den skulle startas. Branden spred sig till bilarna intill. Samtidigt var det stark vind som ledde till ökad spridningshastighet.
Det finns en stor risk kopplad till att bilarna består av så mycket plast
Parkeringshus är särskilt brandfarliga jämfört med många andra byggnader, menar Christian Sesseng. Men det har inte främst att göra med deras själva konstruktion – utan vad de innehåller.
– Det finns en stor risk kopplad till att bilarna består av så mycket plast. De brinner snabbt, och står parkerade tätt intill varandra. Därmed är det lätt för en brand att sprida sig på kort tid. Dessutom har inte alla parkeringshus sprinklerkrav, vilket gör att brandkåren får en dålig utgångspunkt för sin insats, eftersom branden snabbt växer sig stor redan innan brandkåren hinner fram.
I just det här fallet var utgångspunkten ännu sämre än så.
– Brandkåren hade problem med att utföra släckningsinsats på grund av att deras brandbilar var för stora för att komma in i byggnaden. Samtidigt var de rädda att byggnaden skulle kollapsa, och kunde inte skicka in manskap.
För närvarande arbetar RISE Fire Research med att utreda branden, och vad som hade kunnat göras för att förebygga eller begränsa den.
– Huruvida det var möjligt att göra något annorlunda kommer att framgå av de utvärderingar som pågår. Vi är engagerade av DSB (motsvarande svenska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och DiBK (motsvarande byggnadsmyndigheten) för att utvärdera branden och dra lärdom av den.
En sak kan dock Christian Sesseng konstatera redan nu.
– Det är klart att ett sprinklersystem sannolikt hade dämpat branden, och gett brandkåren en långt bättre utgångspunkt för sin insats.