Så skapas en hållbar stad

Bygga städer har människan gjort i tusentals år och kanske finns det lika många sätt att bygga en stad som det finns städer. Förr skulle staden fylla de enklaste av behov, tak över huvudet och vägar för transport. I takt med samhällsutvecklingen har naturligtvis kraven på vad en stad ska vara och innehålla hela tiden blivit fler.

Idag ska en stad förutom de där basala kraven också kunna tillgodose allt från digitala teknikbehov till hållbara miljömål samtidigt som den också måste vara utformad för att kunna tackla allt det som framtiden kan föra med sig, som klimatförändringar. Samtidigt ökar kraven på de som ska planera och bygga våra städer.

– För att skapa hållbara städer måste vi börja arbeta på nya sätt, vi måste agera annorlunda i vår yrkesvardag och reflektera över hur vi jobbar. Men det kan vara svårt att arbeta långsiktigt med komplexa frågor samtidigt som man hela tiden måste leverera med korta deadlines. Det är lätt att fastna i rutiner och göra som man alltid gjort, säger Magnus Johansson, senior forskare på RISE.

Beslut utifrån flera perspektiv

Att jobba evidensbaserat kan kortfattat beskrivas som att ta in fler perspektiv, ställa dem mot varandra och därefter utvärdera och fatta beslut.

– När vi pratar evidensbaserat menar vi att man behöver reflektera mer. Varför gör jag det här och hur vet jag att det fungerar och vad bygger jag det på? säger Magnus Johansson.

Tillsammans med kollegan Joakim Forsemalm har han skrivit en bok med titeln ”Evidensbasererad stadsutveckling - bortom urbana anekdoter”. Evidens definieras av författarna som information. Genom att ge ut en bok vill författarna nå de som arbetar dagligen med stadsutveckling och som känner ett behov av att arbeta på nya sätt.

– RISE är en organisation som ska jobba systematiskt med kunskap, se till att kunskap blir användbar och att den används. Den här boken ligger helt i linje med det, säger Magnus Johansson.

Fyra områden för evidensbaserat arbete

För att göra det överblickbart har han och författarkollegan kategoriserat fyra områden för hur man arbetar evidensbaserat. Dels en organisatorisk evidens, vilket är den kapacitet som finns i en organisation, dels professionell evidens, erfarenheten och kunskapen hos dem som utför själva jobbet, dels vetenskaplig evidens, vilket är det som forskningen säger och så slutligen intressentevidens, det vill säga uppfattningar och erfarenheterna hos dem som ska leva och vara verksamma i staden.

I dagens stadsutveckling är det lätt hänt att kunskap och erfarenhet inte används från alla evidensområden utan kanske en eller två.

–Risken om man till exempel bara använder sig av sin professionella evidens är ju att man går på rutin och att man gör som man alltid har gjort för att det är enklast, säger Magnus Johansson och fortsätter:

– Problemet med vetenskaplig evidens, som bygger på forskning, är att den kan vara för abstrakt och generell för att kunna tillämpas i en specifik situation. Vi behöver bli bättre på att kombinera olika sorters evidens och låta dem utmana varandra.

Metoder och arbetssätt saknas

Något motstånd hos professionella att arbeta systematiskt med kunskap finns inte enligt honom, snarare handlar det om att det saknas metoder och arbetssätt samtidigt som en verklighet med tidspress och krav på kostnadseffektivitet gör sitt till.

– Det finns ett stort behov av metoder för att systematiskt fundera över om man gör rätt saker och att man går åt rätt håll. Det intresset vi möter är att det också finns en önskan om att kunna tillämpa forskning och kunna få verktyg och metoder för att göra rätt och också för att veta att man gör rätt, säger Magnus Johansson.

Att jobba evidensbaserat kan också vara ett sätt att klara av kommande utmaningar.

– Våra samhällen står inför stora utmaningar, till exempel hur vi ska hantera konsekvenserna av klimatförändringar. Att jobba evidensbaserat är ett sätt att snabba upp sitt lärande och bli bättre på att lära sig, säger Magnus Johansson.