Rött ljus för gröna tak?

Huruvida de gröna taken är här för att stanna eller ej är svårt att sia om. Dock kan man med en enkel sökning se att förespråkarna för denna nygamla byggteknik är många och att omfattande forskning på de gröna takens positiva effekter har gjorts. Forskning kring gröna taks brandegenskaper är dock något som fortfarande saknas.

I länder som exempelvis Tyskland, Kanada och Schweiz har man gått ett steg längre och infört lagkrav som fastslår att en viss andel av nyanlagda tak skall utföras som gröna tak (Office of the Chief Building Official, 2013). Historiskt sett har taktäckning av organisk karaktär lett till brandspridning som gett upphov till mycket omfattande stadsbränder. För att nämna ett exempel där just taktäckningen bidragit till en omfattande brandspridning kan man lyfta fram den stora branden i London 1666 (eng. The Great Fire of London) där en förklaring till brandens omfattning (fem sjättedelar av staden innanför ringmuren) sagts vara husens tidstypiska taktäckning av halm (Koo, Pagni, Weise, & Woycheese, 2010).

Fördelar och incitament för gröna tak

Många fördelar med gröna tak kan lyftas fram och den som vill kan ägna många timmars läsning åt vetenskapliga artiklar som berör gröna taks positiva inverkan på klimat och miljö. Nedan ges ett axplock av dessa positiva effekter, vilka i kombination verkar som drivkraft och incitament för de gröna takens växande användning . (Wong, Chen, Ong, & Sia, 2003):

• Effekten av urbana värmeöar i storstadsmiljö minskar
• Isolerande verkan för inomhusmiljön
• Positiva effekter på dagvattenhantering
• Filtrering av föroreningar vid upptag av regnvatten
• Reduktion av luftföroreningar
• Främjar den biologiska mångfalden
• Bullerdämpande
• Förlängd livslängd på tätskikt

Dessa fördelar uppstår som direkt följd av ett grönt taks uppbyggnad, varför denna beskrivs i korthet nedan. Vidare behövs beskrivningen av uppbyggnaden för att belysa problematiken med brandskydd av örtsedumtak då de olika skikten som taket består av kan väntas vara mer eller mindre delaktiga i ett eventuellt brandförlopp.

Ett örtsedumtak är generellt sett uppbyggt av ett antal lager med varierande funktion och specifika materialegenskaper. Idag finns ett antal olika produkter på marknaden, men i stort kan takets uppbyggnad sammanfattas, från bjälklag och uppåt, enligt följande:

Ovanpå bjälklaget läggs ett tätskikt, därefter följer ett rotskyddsskikt som har en skyddande funktion mot mekanisk åverkan på tätskiktet. Efter det följer i tur och ordning, ett dränerande skikt, ett vattenmagasinerande skikt, jordsubstrat och sist vegetation bestående av sedum, gräs och örter av varierande arter.

Örtsedumtak och brandskydd – standarder och rekommendationer

Trots all forskning som gjorts på gröna taks positiva klimateffekter är ämnet gröna tak och brandrisk fortfarande ett sparsamt utforskat område. Det finns idag ingen gällande standard eller best-practice kring hur utformning och anläggning av ett grönt tak ska se ut i Sverige. I gällande BBR finns heller inga regleringar kring hur gröna tak får användas, utöver det generella taktäckningskravet om BRoof(t2) klassificering. Gröna tak är mer vanligt förekommande i länder som exempelvis Tyskland, Japan och Storbritannien, varför dessa länders riktlinjer troligtvis är bättre anpassade till rådande hållbarhetsutveckling. Det kan därför vara av intresse att undersöka deras befintliga riktlinjer rörande gröna tak vid utformande av svenska standards.

Gällande brandprovningsmetod för taktäckning i Sverige

Idag görs ingen skillnad på provningsmetoden för att brandklassa taktäckning, oavsett om taktäckningen är av organisk karaktär eller inte. Provningsmetodens förmåga att resultera i en rättvis klassning av organisk taktäckning kan, och bör ifrågasättas. Detta eftersom en provkropp förtorkas i ugn vid 105 ˚C tills konstant vikt uppnåtts innan den testas (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, 2016). Detta medför i praktiken att växterna på taktäckningens yta torkar och dör. Kanske ger detta tillvägagångssätt inte en fullt representativ bild av fuktförhållanden i örtsedumtak i svenskt klimat.

Ytterligare en brist ligger i att brandspridning enligt kriterier inte får ske över provkroppen längre än 0,55 meter (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, 2016). Således kan inte växtligheten i teorin överstiga denna höjd för att kunna klara brandspridningskriteriet. Om en 0,6 meter hög växtdel fattar eld och viker sig över takytan innebär det att tester i teorin fallerar. 

Testmetodens lämplighet för gröna tak bör med grund i den ovan nämnda problematiken ses över. Detta för att ge en mer rättvis bild av hur exempelvis högväxta örtsedum kan bete sig vid en eventuell brand.

Slutsatser rörande brandskydd och örtsedumtak

Det kan konstateras att regelverket i Sverige i dagsläget inte är anpassat för gröna tak. Det har noterats att skillnaderna i bedömningar av gröna taktäckningar skiljer sig från fall till fall, och att ingen vägledning eller praxis är allmän vedertagen vid utformningen av dessa anläggningar. Detta är dock någonting som vi ser stor möjlighet att ändra på. Det finns mycket att lära från länder som exempelvis Tyskland, där moderna byggtekniker för gröna tak utvecklats under en längre tid. Vidare forskning angående skyddsavstånd vid anläggning av örtsedumtak (eller tak med ännu mer intensiv växtlighet) bör genomföras. Detta så att man eventuellt på sikt kan lösa stora delar av det brandtekniska skyddet genom ”smart” anläggning.

För att taktäckningar liknande örtsedumtak överhuvudtaget skall kunna användas utan att strida mot BBR måste de uppfylla brandklassificeringen BRoof(t2). Som tidigare nämnt klarar ett örtsedumtak med högre växtlighet inte detta test, vilket skulle kunna bero på tillkortakommanden i provningsmetoden för organiska, och icke-släta taktäckningar snarare än bristande brandegenskaper hos taktäckningen i sig.

Tester bör utföras för att se huruvida denna typ av taktäckningar innebär en större brandrisk i sig, och om så är fallet bör skyddsåtgärder undersökas.

Hållbart byggande och klimatsmarta lösningar är till synes framtiden inom samhällsutvecklingen. Bör då inte även kunskap om aktuella material, provningsmetoder och standarder följa denna utveckling? Kanske är det av nytta att se över hur framtidens byggande kommer att påverka sättet vi ser på säkerhet och byggande idag, och inte tvärtom?