Returcykeln kör dina grovsopor till återvinningen
Att lämna sopor på återvinningscentraler ses som något självklart. Men för den som saknar bil eller möjlighet att komma ifrån hemmet kan det vara svårt att ta sig dit. I Borås har RISE undersökt hur sopbekymren i stadsdelen Norrby kan minskas – med hjälp av en cykel.
Om grovsopshanteringen säger något om vårt samhälle är det att bilen fortfarande är en nödvändighet. Du ska också vara stark nog att bära bråtet och dessutom ha tid att lämna hemmet mellan 10.00-18.00.
Men så ser det inte ut i verkligheten. Norrby i Borås är ett område där det finns problem med sophanteringen.
– Hur gör man när man ser att det finns problem? Det vanliga är att man går ut och informerar de boende: ”Så här ska du göra”. När det i själva verket kan vara att man inte kan göra rätt. Är du till exempel ensamstående förälder med flera barn och utan nätverk i din omgivning är det ett ganska stort problem att slänga en garderob. Är du gammal är det inte lätt bära en tv som gått sönder. Och så vidare. Då gör folk så gott de kan, säger Julia Jonasson.
Lösningarna blir att det ställs skräp i trappuppgångar eller på gården. Det ser inte bara fult ut, det är också en stor brandfara vilket gör att bostadsbolaget måste rycka ut och rensa undan.
Returcykeln – en möjlig lösning
När Borås kommun tillsammans med RISE tittade på problemet undersöktes en lösning med människan i centrum. Detta blev grunden för projektet Tjafs (Tjänsteutveckling i avfallssystemet).
En normkritisk förstudie utfördes som ett första steg med att hitta tänkbara lösningar.
– Vi bollade mycket och väldigt öppet. Det fanns idéer om att tillsätta fler återvinningscentraler och liknande investeringar. Idén med cykel kom in ganska sent.
Lösningen i projektet blev alltså en fyrhjulig cykel med flak som hämtade upp de boendes sopor och fraktade till närmsta återvinningscentral. Fördelarna är flera. En cykel kommer fram överallt även inne bland flerfamiljshusen. På en cykel ser man alltid tydligt att det är en människa som kommer till skillnad från i en bil – det är viktigt för den personliga kontakten. Tanken var att visa upp sig och signalera ”Hej, här finns vi. Vad kan vi hjälpa till med”.
Boende i Norrby kunde antingen ringa och boka tid för upphämtning, boka över internet eller genom att fråga direkt på plats. Tjänsten var kostnadsfri, bland annat för att det skulle ses som en service och för att alla skulle kunna ha råd att använda den. Julia Jonasson var själv med och körde returcykeln tillsammans med kollegan Lisa Andersson. Det var inte tanken från början. Men oavsett vem som rekryterats skulle Lisa och Julia ändå varit tvungna att vara med för att få en uppfattning och kunna följa upp.
– Det var värdefullt. Att få träffa människorna direkt och se var returcykeln och vårt arbete kunde göra nytta. I projektet har vi också varit noga med att bjuda med samarbetspartner att komma ut vara med på plats. Något som nog bidragit till den positiva känslan. Det är en sak att läsa om det går bra – en annan att se glädjen hos en familj som fått vind rensad för första gången på fem år.
Nyttan av att sätta människan i centrum
Och den positiva känslan håller i sig. Borås kommun planerar fortsätta med returcykeln i någon form. Förutom den fysiska cykeln kommer även en omfattande dokumentation av lärdomarna från projektet.
– En sak som vi inte mätt inom ramen för det här projektet är värdet i att det kommer någon myndighetsperson till området som inte är polisen eller försäkringskassan. Utan att det är någon som frågar: ”Hur kan vi hjälpa dig?”.
Förutom den direkta effekten med att det blir lättare för de boende att bli av med soporna upptäcktes även andra positiva sidoeffekter.
– När vi bollade cykelidén tillsammans med personer med funktionsnedsättning fick vi responsen att det vore fantastiskt med en sådan tjänst – då skulle det slippas läggas färdtjänståkningar på sopor, de kunde användas till bättre saker.
Under projektets gång har det blivit tydligt att sopor spelar roll, och att det behövs ett system som tar hänsyn till målgrupper som inte har förutsättningar att på ett enkelt sätt ta sig till återvinningscentraler. Återvinningscentralerna började dyka upp på 1960-talet. En tid då bilen fortfarande sågs som framtiden. I dag uppmuntrar samhället till färre bilar – men avfallssystemet ser på många sätt likadant ut.
– Det har varit värdefullt att se. Och metoden att titta på hur systemet kan förändras för att bättre passa människorna i det – det kan vi ha nytta av i nästan alla projekt, säger Julia Jonasson.