Sättet vi producerar däck, slangar och andra textilarmerade gummiprodukter på, är ur vissa aspekter daterat och miljöfarligt. RISE är på god väg att hitta lösningen på ett problem som hela världens däcktillverkare grunnar på.
Däck, slangar och luftkuddar är alla exempel på produkter som innehåller textilier, så kallade textilarmerade gummiprodukter. Tillverkningen av dessa sker i stora volymer, och kräver i dagsläget kemikalierna resorcinol och formaldehyd, vilka är farliga både för hälsan och miljön. Kemikalierna används för att få tillräcklig vidhäftning mellan gummit och textilen, men metoden är gammal.
– Vi gjorde en förstudie där det bland annat visade det sig att metoden som används för att få vidhäftning bygger på ett patent från 1930-talet och används än i dag. Så vi kände att vi verkligen behövde ta oss an problemet för att hitta ett mer miljövänligt alternativ, säger Elin Johnsson, civilingenjör inom textila och polymera material på RISE.
Globalt problem
Många produkter som består av gummi och textil i kombination, tillverkas i dag med dessa kemikalier. Problemet är angeläget att lösa, både med tanke på de stora hälsoriskerna för dem som tillverkar produkterna, och på grund av ett förmodat stundande förbud mot kemikalierna som används. Det pågår idag diskussioner om lagstiftad begränsning av användningen, vilket gör det extra viktigt att inom kort hitta mer hälsosamma metoder.
I dag finns inget miljövänligt alternativ som ger en lika bra slutprodukt, men runt om i världen pågår försök att hitta alternativ till dagens tillverkning. Så även på RISE. Projektet RUBTEX har som mål att hitta alternativa kemikalier och/eller processer, som kan ersätta de ämnen som används i dag. Projektet är Vinnovafinansierat, och syftar även till att hitta nya möjligheter för svensk industri att genom mer miljövänliga produkter och processer stärka sin konkurrenskraft.
– När ett förbud införs mot dessa kemikalier, har en välfungerande produkt utan dem ett mycket starkt marknadsläge, gentemot andar företag i branschen. Detta leder till tillväxt för projektets industriella samarbetspartners, och till fler arbetstillfällen i Sverige, säger Elin Johnsson.
Dags för storskaliga tester
Projektet görs i tre steg: först tas alternativ fram och testas i labb, sedan går man vidare till att ta fram en prototyp för att till sist kunna göra storskaliga tester i industrin. För att få vidhäftning måste man med dagens metod doppa textilierna i en vätska med de giftiga kemikalierna. Forskarna på RISE har kikat på flera olika alternativa metoder, bland annat mekanisk vidhäftning istället för kemisk, med textilfibrer som sticker ut och griper tag i gummit. Denna metod har man valt att gå vidare med för utvärdering i större skala. Dessutom har man hittat lovande kemiska processer där man helt eller delvis kunnat eliminera de farliga kemikalierna.
– När vi gjorde tester i liten skala, som liknar den riktiga produktionen, visade det sig att ett par av våra förslag har gett lovande resultat. Nu går vi vidare till det slutgiltiga steget där vi ska ta upp detta i riktig produktion, och tillverka i stor skala, säger Elin Johnsson.
Slutapplikationen i detta fallet är en stor luftkudde, tillverkad av företaget Solving, som används för att hantera riktigt tunga laster, upp till tusen ton. Slutligen ska tester och utvärderingar göras för att se så att metoden håller för alla krav och tester som de har av sin produkt.
– Det ska bli spännande att se det sista steget slutföras. Jag har kunnat följa projektet från när vi stod och blandade i små bägare till de här jättestora maskinerna som ska tillverka enligt våra idéer, säger Elin Johnsson.
Högre prestanda än innan
Förutom de stora konkurrensfördelar det skulle innebära att ta fram en välfungerande produkt utan gifter, så är ett av målen med de nya kemikalierna och processerna att ta fram en slutprodukt med högre prestanda är tidigare.
– Förhoppningen med projektet är att vi, förutom att bidra till kunskap, även ska kunna bidra till bättre produkter rent tekniskt. Huvudmålet är att nå minst samma nivå av prestanda. Både gummiblandningar och textilier utvecklas hela tiden, och då hänger den gamla tekniken från 30-talet inte riktigt med. Även om den fungerar, så måste det finnas något som fungerar ännu bättre. Det gäller bara att hitta det – och vi är på god väg.