Hoppa till huvudinnehåll
RISE logo

”Den grönaste handeln är second hand”

Både beslutsfattare, klädindustrin och konsumenterna behöver ta ansvar för att sänka klädkonsumtionens klimatavtryck. Idag står produktionsfasen för 80 procent av utsläppen inom svensk klädkonsumtion och vi har en låg användningsnivå av textilier och en ineffektiv hantering av textilavfall i Sverige. Affärsmodeller som bygger på återanvändning, delad användning och reparation av kläder har potential att förlänga livslängden på redan existerande plagg. Dock har dessa affärsmodeller en mycket liten del av den totala marknaden idag, men riktade policyer och styrverktyg har potential att förändra spelplanen. Mistra Future Fashion var ett forskningsprogram för hållbart mode som 2011 – 2019 arbetade för en positiv framtida modeindustri. 2020 hamnade Mistra Future Fashion på IVAs Research2Business 100-lista med temat forskning för hållbar konkurrenskraft.

Sverige har en låg användningsnivå av textilier och en ineffektiv hantering av textilavfall. Det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Mistra Future Fashion koordinerades av RISE under åren 2011 - 2019 och samlade bland annat ny kunskap om möjligheterna för svenska beslutsfattare att påverka textilindustrin till att bli mer cirkulär.

– Den grönaste handeln är second hand, eller så kallad pre-owned. Jag tror att den policyförändring som ligger närmast i tid är införandet av en skattelättnad på plagg som säljs en andra gång. Då kan fler second hand-butiker överleva och utvecklas. Ett plagg som säljs second hand har ju redan momsbelagts en gång och bör därför inte momsbeläggas med 25 procent igen. Det är oerhört svårt för second hand-butiker att gå runt när större delen av vinsten äts upp. Utan skattelättnaden är det nästan bara frivilligorganisationer som kan driva second hand, säger Åsa Östlund, forskare på RISE och tidigare programchef för Mistra Future Fashion.

Reuse, repair och resale är bästa alternativen

Återvinning (recycle), både kemisk och mekanisk, bör vara ett alternativ endast när ett plagg inte längre kan återanvändas (reuse), lagas (repair) eller säljas vidare (resale). När återvinning ändå är motiverat är det avgörande att undvika fallgropar så som ineffektiv logistik eller ineffektiva processer.

– Miljöbelastningen från den återvunna produkten måste också vara mindre än, eller likvärdig med, jungfruprodukten som den ersatt och bör inte bara läggas till en växande marknad utan ersätta en produkt från jungfrumaterial, berättar Åsa Östlund.


Jag tror att taggning är den framtida lösningen för återvinning av textilier

Stora insatser för att nå EUs mål

Idag finns inget nationellt insamlingssystem för textilier. Ansvaret ligger istället på producenterna. EU har dock, i och med Circular Economy Package, bestämt att alla medlemsländer ska samla in och återvinna textilier senast 2025.

– Det kommer dock vara omöjligt att nå EUs mål utan större insatser snarast. De automatiserade system som finns för sortering av textilier är ännu inte tillförlitliga. Till exempel så behöver textilåtervinning utgå från rena materialströmmar. I dagsläget sker textilsorteringen manuellt och med låg noggrannhet. Ett materialflöde som säger sig ha 100 procent ren bomull, har idag endast 70 procent bomull. 30 procent kontaminering är för stor diskrepans och detta är på grund av frånvaro av välutvecklad automatisk sortering. Maximalt för att man ska kunna återvinna materialet är 3 procent kontaminering, säger Åsa Östlund.

I framtiden kommer en integrerad informationstagg att följa med plagget under hela livscykeln. Vid end-of-life läser man av taggen och får då information om hur plagget ska återvinnas.

– Jag tror att taggning är den framtida lösningen för återvinning av textilier men det kommer inte att vara på plats redan 2025 utan jag tror snarare på 2030 – 2050. Dessutom har vi mycket textilmaterial i lager och de är inte taggade men de kommer behöva sorteras ändå, säger Åsa Östlund.

Gemensamt krafttag från både industrin och konsumenterna

För att nå en systemförändring krävs ett stort gemensamt krafttag som involverar både industrin och konsumenterna. De tre förändringar som gör störst skillnad för klimatet är att ett plagg används dubbelt så många gånger (49 procent), att fabriken som producerar plagget använder solenergi (18 procent) och att konsumenten promenerar eller tar cykeln till butiken istället för bilen (11 procent).

– Minskningarna kräver att vi genomför en större systemförändring hos både konsumenter och producenter. Vi behöver riktade policyer, mätbarhet och systemverktyg. Det är en möjlig förändring men det kommer ta samarbete och ett samordnat gemensamt krafttag för att få det att hända, avslutar Åsa Östlund. 


the outlook report

Ladda ner ’the outlook report’, en översikt och paketerade rekommendationer utifrån 8 års forskning för en systemisk förändring i modeindustrin och samhället.

Åsa Östlund

Kontaktperson

Åsa Östlund

Forskare

+46 10 516 62 11
asa.ostlund@ri.se

Läs mer om Åsa