Peter Holmstedt

Kan man vara excellent utan att vara till nytta?

RISE VD-Krönika

Publicerad 2010-01-18

Kvalitet har alltid varit en svensk paradgren, vare sig det gäller industriella produkter, processer eller tjänster. Går vi tillbaka i tiden ett antal 10-tal år, så sträckte sig varje svensk stolt när begreppet ”Made in Sweden” exponerades, eller kom på tal. Kvalitet var en viktig USP (unique selling point).

Nästa steg i den industriella kvalitetsutvecklingen togs under senare delen av förra århundradet, under ISO 9000-eran. Allt skulle systematiseras, certifieras och dokumenteras. Antalet pärmar i bokhyllorna växte dramatiskt. Blev kvaliteten bättre? Ja det blev den absolut, men kanske inte direkt av ISO 9000-arbetet, men väl indirekt tack vare att det blev ett enormt fokus på kvalitet.

Idag är hög kvalitet en självklarhet, en förutsättning för att överhuvudtaget få vara med på marknaden. Samtidigt har kvalitetsbegreppet fått ett mer vidgat innehåll, blivit mer behovsrelaterat till en mängd olika sorters behov, t ex livskvalitet.

Inom forskningsvärlden och vetenskapen har man länge funderat på och diskuterat kvalitet, en diskussion som faktiskt varit intensiv i samband med den senaste forsknings- och innovationspropositionen Ett lyft för forskning och innovation. Propositionen talar om att ”kvaliteten på svensk forskning måste ökas” och att ”systemet för forskningsfinansiering tydligare premierar kvalitet”. Lösningen är att kvaliteten mäts efter möjligheten att attrahera externa medel, antal publikationer och antal ”kvalitativa” citeringar. Frågan är – räcker det? Ger detta en kvalitet som driver konkurrenskraft, tillväxt och välstånd?

Drivkraften för en universitetsforskare idag är att få sina nyupptäckta rön och resultat publicerade i en erkänd publikation. Erkännandet sker via sk peer rewiew, dvs andra forskare inom området. Nästa steg på kvalitetsskalan är att någon annan forskare använder resultatet i sin egen forskning, dvs erkännandet citeras. Sista delen av kvalitetsbedömningen kommer då forskaren lyckas attrahera externa medel, sannolikt från en forskningsfinansieringsaktör. Bedömningen görs sannolikt av andra forskare även här. Slutsatsen är att forskarsamhället driver sin egen kvalitetsutveckling oberoende av externa potentiella användare av resultatet eller andra potentiella ”nyttoaspekter”. Detta räcker inte – kvalitetsbegreppet måste vidgas till att också innehålla ett skarpt relevanselement – en nyttoaspekt.

Det är ingen tvekan om att sk nyfikenhetsforskning behövs och att nyfikenhetsorienterade upptäckter i många fall leder till nyttiga och kommersiella genombrott, men för att öka kraften i forskningssystemet till att kraftfullt kunna bidra till näringslivets förnyelse och samhällets tillväxt, krävs en balans mellan nyfikenhetsforskningen och den mer applikationsnära forskning och innovation, som är forskningsinstitutens paradgren.

Om man studerar ett forskande industriföretag, så finner man att kostnaden för själva kommersialiseringsarbetet (forskning, utveckling och innovation) är ungefär en faktor 10 mot kostnaden för det grundläggande forskningsarbetet. Det betyder att balansen bör ha en tyngdpunkt mot kommersialisering visavi själva grundforskningen för att innovationssystemet skall fungera effektivt – i Sverige är det tvärtom!  

Ett vidgat kvalitetsbegrepp där också nyttoaspekten får en tydlig plats och genomslag, skulle bidra till en bättre balans och därmed till en ökad kommersialisering och tillväxt!