Peter Holmstedt

Den svenska paradoxen – finns den?

RISE VD-Krönika

Publicerad 2009-11-18

Den s.k. ”svenska paradoxen”, brukar framföras då och då på konferenser och i media, som en ”oförklarlig förklaring” till fenomenet att kommersialiseringen i Sverige är så relativt liten, medan satsningarna på forskning är så relativt stora. 

Är kommersialiseringen liten i Sverige?Är satsningarna på forskning stora?Frågorna är inte helt lätta att besvara enkelt, men ändå mycket viktiga att förstå.

Låt mig föra ett resonemang som bygger på följande tes:

Det finns ingen svensk paradox, däremot en brist på förståelse för hur innovationssystemet fungerar och vilka dess drivkrafter är. Vi har det vi förtjänar, dvs. det som motsvarar våra satsningar.

Kommersialisering i bred mening omfattar en mängd olika aktiviteter som alla går ut på att i någon form av iterativ process föra ut ny kunskap eller nya kombinationer av kunskap till marknaden. Det kan vara i form av nya produkter, processer eller tjänster som någon kund eller användare är beredd att betala för. Jag hävdar att kommersialiseringen i Sverige är precis så stor som den har förutsättningar att vara, med tanke på de satsningar som sker inom kommersialiseringsområdet.

Satsningar på forskning kan vara av olika karaktär. I Sverige satsas ca 75 % av den forskning som brukar redovisas som andel av BNP (ca 3,75 % just nu) av näringslivet – främst ett antal av våra stora fina globala företag. Denna del är i högsta grad kommersiellt orienterad. Resten av Sveriges forskningssatsningar sker gentemot offentliga aktörer, framförallt universitet, högskolor och industriforskningsinstitut.Balans är ett nyckelord när det gäller offentliga forskningssatsningar och då menar jag balans mellan å ena sidan inomvetenskaplig- och behovsmotiverad forskning och å andra sidan mellan grund- och tillämpad forskning. I Sverige saknar vi den balansen, dvs. vi har en stor dominans av grund- och inomvetenskaplig forskning, främst på våra stora universitet. Detta är främsta skälet till att vi har en låg kommersialiseringsgrad från den typen av forskningssatsningar, menar jag.

Om vi skulle öka satsningarna på behovsmotiverad och tillämpad forskning, vars främsta företrädare är industriforskningsinstituten, och på så sätt nå en bättre balans i forskningssystemet, är min bedömning att kommersialiseringen skulle öka kraftigt. Skälet är att kunskapsbaserade innovationer och kommersialisering är en naturlig del i forskningsinstitutens arbete. Man skulle faktiskt få en annan paradox: Tänk att vi får ut så mycket, trots att vi ökar satsningarna så relativt lite!