Instituten i innovationssystemet

Stora pengar, både offentliga och privata, går till forskning i Sverige, men fördelningen mellan lärosätena och den tillämpade forskningen har under lång tid varit sned, även vid en internationell jämförelse. Nu pågår en justering av fördelningen och det finns en bred samsyn kring behovet av en stärkt institutssektor som kan bidra med väsentlig nytta i näringslivets utveckling.

Vägen dit må ha varit lång, men redan innan finanskrisen, hösten 2007, beskrev regeringen sin syn på betydelsen av forskning, utveckling och innovation för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Nedan återges utdrag ur den interdepartementala arbetsgruppens Handlingsplan för en ny institutssektor (DS 2007:39)

”Inget land inom OECD investerar så mycket i forskning och utveckling, FoU, som Sverige. Näringslivet och statens FoU-satsningar utgör nära 4 procent av BNP. Det svenska näringslivet är mycket FoU-intensivt och ca 75 procent av den totala svenska FoU-insatsen utförs där. Näringslivets forskningssatsningar är emellertid koncentrerade till ett fåtal stora multinationella företag. Statens insatser för FoU motsvarar nästan 1 procent av BNP. Av de statliga medlen går nära 2/3, 65 procent, till UoH. Resterande statliga FoU-medel avser forskning i statliga myndigheter, institut, företag eller FoU som utförs i andra länder.

De svenska industriforskningsinstituten har internationellt sett en liten statlig finansiering och är huvudsakligen finansierade av näringslivet. Genom sitt nära samarbete med företagen skulle de kunna vara väl lämpade för att göra den kunskap som finns i det svenska forskningssystemet bredare tillgänglig och vidareutveckla den så att den kan komma till nytta för såväl stora som små företag i hela Sverige. 

Varför behövs instituten i innovationssystemet? Forskningsinstitut med inriktning på industrins och näringslivets behov behövs som en vital del i det innovationssystem som kan bibehålla och skärpa svensk konkurrenskraft och som genom ny kunskap kan ge bidrag till en hållbar samhällsutveckling och tillväxt.

Instituten arbetar med FoU som utgår från näringslivets behov och verkar i gränslandet mellan lärosätenas forskning och näringslivets utveckling av produkter, processer och tjänster. De bygger upp, förädlar och förmedlar näringslivsmotiverad forskning och kan på så vis understödja företagens utvecklingsarbete, med syfte att skapa värde och tillväxt i den svenska ekonomin. 

Därmed har också industriforskningsinstituten möjligheten att spela en central roll i innovationssystemet. Instituten arbetar med forskning och utveckling som är mera tillämpad och industriell än vad som är vanligt inom universitetsforskningen, men samtidigt tillräckligt kunskapstung för att vara användbar av företagen.

Instituten har sin särskilda styrka i att de kan fokusera på utvecklingsstegen som måste genomföras i nära samverkan med företaget. Industriforskningsinstituten är också en alternativ karriärväg för universitetsforskare och rekryteringsbas för näringslivet. De bidrar på så sätt också till en ökad mobilitet för disputerade forskare och samtidigt till att föra kunskap från UoH till industrin.

De miljöer som instituten kan erbjuda såväl företagen som lärosätena kan möjliggöra att forskningsresultat snabbare omsätts till konkreta produkter och tjänster. I den globalisering av FoU som nu pågår finns en stark svensk bas för näringslivsinriktad forskning där svenskt näringsliv efter det i Israel avsätter mest i världen för FoU. Det är viktigt att näringslivet även i framtiden väljer att utföra denna i Sverige.

En konkurrenskraftig institutssektor, som förmår att samverka med UoH, kan bidra till en sådan utveckling. Utan en sådan sektor finns risk att svenska företag istället för att bedriva sin FoU i Sverige söker sig till länder med mera högpresterande institut, särskilt om ägarbilden i tekniskt avancerade företag förändras. 

INDUSTRIFORSKNINGSINSTITUTENS STYRKOR OCH DERAS ROLL GENTEMOT UoH

Den stora skillnaden mellan institut och UoH ligger i att de har olika uppgifter. UoH:s huvuduppgifter är forskning och utbildning samt att samverka med det omgivande samhället. Instituten däremot fokuserar på utveckling och innovation.

Några exempel på typiska institutsuppgifter är därför tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete, design och tekniska tillämpningar, mätningar, provning, tester, rådgivning, utveckling och tillverkning av prototyper och pilotanläggningar. Flera av dessa uppgifter har nära beröring med UoH:s verksamhet men är sammantaget inte uppgifter som UoH regelmässigt arbetar med och heller inte har möjlighet att prioritera. Industriforskningsinstituten kompletterar alltså UoH:s arbete.

Flera har pekat på otydligheten i rollfördelningen mellan institut och UoH. Det bör därför ligga i såväl lärosätenas som institutens intresse att utveckla dessa roller eftersom de kan komplettera varandra. Liksom det för lärosätena är en prioriterad uppgift att utveckla excellens inom utbildning och forskning bör det för instituten vara lika angeläget att eftersträva excellens inom utveckling och innovation. Därmed skulle en tydlig rollfördelning uppnås som är tillräcklig för att de inte ska behöva konkurrera på varandras domäner.”

Källa: Ur Handlingsplan för en ny institutssektor (DS 2007:39)